Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försiktighet talar för att minska utsläppen

Annons
Påverkar. Ökningen av koldioxid, här representerad av vägtrafik, riskerar att leda till långsiktiga förändringar av klimat och livsbetingelser.Foto: TT

När jag läser Per-Olof Erikssons debattartikel den 20 januari konstaterar jag att han kanske kan teknisk fysik men verkar sakna viktiga kunskaper i bio-geokemi, ekonomi och ekologi.

Det finns flera sakfel i debattartikeln, som att en istid inte delvis skulle kunna vara en konsekvens av mänsklig klimatpåverkan, men jag väljer att diskutera de stora principerna.

Eriksson nämner att klimatet har en förmåga att ställa in sig på ”mitten” efter en utsvävning åt något håll. Så är det, påverkan av de biogeokemiska sambanden jämnas generellt ut över tiden – men över mycket lång tid.

En effekt av koldioxidutsläppen är försurning av haven som leder till förändrade näringskedjor och som i sin tur kan leda till kraftigt minskad produktion av biomassa och syrgas. Detta skulle kunna få dramatiska konsekvenser, inte bara för de som lever vid korallreven och är beroende av fisken därifrån utan för alla oss som andas luft med lungor.

Även detta är reparabelt. Det har hänt flera gånger i jordens historia att haven försurats och många arter dött ut och ändå har vi återigen normala hav och en fantastisk artrikedom. Så utifrån Per-Olof Erikssons sätt att resonera är havs-försurning inget att oroa sig för eftersom allt återgått till om klimatnormala förhållanden igen. Det är bara det att ”återställandet” har tagit många miljoner år.

Globala svängningar i klimat och biogeokemi är långsamma, de hänger samman över tusentals år eller till och med miljontals år medan vi i vårt samhälle lägger störst vikt vid decennier och till och med kvartal när vi till exempel pratar om tillväxt, samhällsklyftor och sysselsättning.

Den moderna inter-nationella ekonomin är känslig. Bara små förändringar i investeringsviljan eller tron på den ekonomiska utvecklingen gör att många förlorar arbete eller besparingar.

Förändrat klimat eller ändrade näringskedjor i havet kan påverka vår ekonomi kraftigt. Då är det inte relevant att allt är normalt igen om 10 000 år, inte ens om 100 år.

En av de vägledande principerna i miljöarbetet är försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen är lagstadgad.

Vetskapen om att ekologi och biogeokemi hänger ihop i en komplicerad väv av samband på ett sätt som vi ännu inte kartlagt fullt ut gör att miljöarbete skall genomföras och prioriteras efter denna princip. Om vi tror att en aktivitet påverkar miljön negativt skall vi begränsa påverkan.

Vetskapen om att sam-banden är komplexa och att vi inte kartlagt dem fullt ut bör inte hanteras som Per-Olof Eriksson föreslår – genom att inte göra något förrän vi vet. Tvärtom skall vi utgå från försiktighetsprincipen och den kunskap vi har och agera.

Klimatmodellerna som forskarna jobbar med är just modeller, framtagna utifrån kunskap om klimatologiska samband så gott vi känner dem i dag. En överväldigande majoritet av forskningsresultaten pekar i dag på att våra utsläpp av koldioxid påverkar klimatsystemen och havskemin både omfattande och långsiktigt och många av konsekvenserna av dessa förändringar är vedertagna.

Den storskaliga till-förseln av koldioxid till atmosfären och haven är ett gigantiskt fullskaleförsök med vår planet, med effekter över många generationer. Största försiktighet och respekt är påkallad!

Trots, eller kanske på grund av, att vi inte förstått alla samband precis!

Replik om klimat av Eva Svensson Myrin

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons