Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fred Landfors: Jobbskatte-avdraget är diskriminerande

Annons
Märklig strategi. Tror dagens borgerliga politiker att den svenske pensionären, som lever på en snittpension av 11 000 kronor i månaden, plötsligt finner ekonomisk motivation att fortsätta arbeta för att lägre skatt erbjuds? undrar Fred Landfors. foto: scanpix

Jobbskatteavdraget är ett verktyg för grov diskriminering av många pensionärer, som av någon anledning aldrig har analyserats utförligt av VLT. Man frågar sig varför inte tidningen informerar oss läsare om jobbskatteavdragets djupare innebörd, som över tid till exempel förmögenhetsöverföring från många äldre till yngre generationer.

I det följande ges några synpunkter som VLT gärna får kommentera.

Endast pensionärer har lön från arbete, utan att arbeta. Bidragstagaren har ingen lön och berörs inte av avdraget. Jobbskatteavdraget innebär alltså att en unik grupp undantas skattesänkning och kan, om vi struntar i eventuell finstilsjuridik, betraktas som moraliskt och legalt diskriminerande. Vår politiska ledning omfattas inte av diskrimineringsombudsmannens regelverk eftersom landet måste kunna bryta mot detta om starka utilita-ristiska skäl föreligger. Men vad vinner vårt land på att pensionären betalar högre skatt än andra?

Man kan misstänka att pensionärer förväntas vara partilojala, varför skattesänkningen ”tar” bättre hos mer lättrörliga väljare.

Jobbskatteavdraget innebär att skatt på lön blir en funktion av tillstånd; det vill säga att lönen inte ensamt avgör skatten. Konstruktionen är naturligtvis orimlig som bas för en skattesats men den är dessutom farlig.Vilken grupp kommer nästa innovativa skatteutspel att särbehandla?

Vår ekonomi är i huvudsak efterfrågebaserad. Men tror man, som dagens borgerliga politiker tycks göra, att vi lever i en utbudsekonomi eller att sänkt skatt stimulerar arbetslösa att som entreprenörer kreera sysselsättningar som skapar sin egen efterfrågan, borde man lova arbetslösa och inga andra, noll procent i löneskatt under en period, i stället för att segregera pensionsinkomster. Eller tror man möjligtvis att den svenske pensionären, som lever på en snittpension av 11 000 kronor i månaden, plötsligt finner ekonomisk motivation att fortsätta arbeta för att lägre skatt erbjuds?

Politikernas sammelsurium kan illustreras av Skattebetalarnas förenings senaste utskick; ”jobbskatteavdraget har varit en lyckad företeelse som premierar folk som arbetar, nu är det dags att sänka skatten för pensionärer och premiera de som har arbetat”. Nu vill föreningen, liksom våra politiker, öka pensionärens grundavdrag. Bra, kan tyckas, men grund-avdraget förstärker lapptäcket av undantag i skattesystemet och borde inte införts. Är det vettigt att pensionärer med rimliga pensionsinkomster premieras med förhöjda grund-avdrag för att sedan betala cirka 2 000 kronor i månaden mer i skatt än andra?

Politiker tycker sig av partistrategiska skäl ha rätt att strula till skattesystemet och straffbeskatta, inte bara de allmänna pensionerna utan även avtalspensioner som överens-kommits mellan arbetsgivare och anställda utan att medierna analyserar utspelen.

När vår statsminister, vars parti jag för övrigt ofta röstar på, med känsla nyligen hävdade att arbetslinjen hotas om det femte jobbskatteavdraget inte kunde genomföras, menar han alltså att större skillnad på skatt för pensionärer och arbetande är nödvändigt för att skapa jobb.

VLT svarar: Det är själva poängen med jobbskatteavdraget att arbetsinkomster får lägre skatt än övriga inkomster. Det är värt att diskutera om inte vårt skattesystem är på väg att bli väl krångligt med alla undantag och specialregler. Även de borgerliga politikerna har som framgår av inlägget i efterhand sänkt pensionärernas skatt, om än inte lika mycket som löntagarnas.

VLT har på ledarplats vid flera tillfällen tyckt att andra åtgärder var mer prioriterade än jobbskatteavdraget, men vill inte använda ordet diskriminerande om att skatten är olika på olika typer av inkomser. Det är ett starkt allmänintresse att uppmuntra yrkesarbete. Avvägningen mot andra viktiga mål som social rättvisa och tydliga skattesystem är besvärlig.

Diskriminering är ett starkt ord, som borde användas mindre flitigt i den allmänna debatten.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons