Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frilansjournalist: Menar världen allvar med sina klimatlöften?

Annons

Mötet på Bali är slut. I stället för att spela hjältar genom att peka finger åt USA kan nu Europas regeringar ägna mer tid åt de egna ländernas utsläpp.

På rätt många håll tycks attityden vara att det viktiga är att andra sparar. Det som sades på Bali angår då inte dem själva så mycket att det verkligen blir tal om obekväma beslut.

Storbritannien har ett ärende på gång om åtta nya, stora koleldade kraftverk. Det tycks ännu inte ha gått upp för alla i deras regering att dessa kraftverk är omöjliga ifall de

menade allvar på Bali med de målsättningar som gäller inför Köpenhamnsmötet 2009.

Varje tysk släpper i genomsnitt ut ungefär dubbelt så mycket koldioxid som en svensk, i förhållande till ländernas BNP. Tysk energipolitik är inte bara ett frikostigt stöd till solfångare. Den innehåller också nya brunkolskraftverk, en högst långsam avveckling av stenkolsbrytningen och en planerad stängning av kärnkraftverken, som ersätts med stor import av rysk fossilgas och det kontroversiella röret i Östersjön. Denna politik är oförenlig med de stora utsläppsminskningar det nu handlar om.

Om tyskarna menar allvar med budskapet från Bali behövs en radikal, politiskt smärtsam omprövning, att ha kvar kärnkraften, stänga kolkraftverk och skära hårt i fossilgasanvändningen. Det är dessutom märkligt att ett statligt svenskt företag har en viktig roll i den grovt klimatskadliga brunkolshanteringen. Vattenfall är mycket lyhört för tysk energipolitik. Men vem äger Vattenfall? Är det vi eller tyskarna? Det är faktiskt vi, och det skulle vara ett högst rimligt ägardirektiv att Vattenfall upphör att medverka i de klimatmässigt sett mest snedvridna delarna av tysk energipolitik.

Sverige är på många sätt en föregångare i att bryta sambandet mellan välfärd och klimatpåverkan. Trots våra vintrar och långa avstånd, och trots att vi med många tunga basindustrier försörjer andra länder med energikrävande varor, ligger vi bäst i Västeuropa i relationen mellan BNP och växthusgaser. Vattenkraften, kärnkraften, skogsindustrins bioenergianvändning, fjärrvärmen samt kraftvärmeverken som eldas med trä och sopor är alla områden där Sverige under

olika årtionden har gått i täten.

Men om vi vill förmana andra är det klokt att se även det som är mindre bra i vår egen energihantering. Till och med i fjärrvärmen, som vid sidan om vatten- och kärnkraften, hör till våra bästa grenar, är andelen fossila bränslen fortfarande mycket högre än i den glättade självbilden av en miljövänlig

produktion.

Framstegen är visserligen stora. Officiell statistik från förra vintern, första kvartalet, anger att två tredjedelar av fjärrvärmen och tillhörande elproduktion kom ur biobränslen och sopor. Men fortfarande var det omkring 10 procent torv, drygt 8 procent naturgas, 8 procent olja och 6 procent stenkol. Stenkolsepoken i svensk fjärrvärme, som hade den enorma kolhögen vid kraftvärmeverket i Västerås som ett av sina främsta landmärken, är inte slut. En stor aktör som Fortum

Sverige hade 2006 en kolandel på hela 16 procent.

Nu sker en ny expansion av fossileldning för fjärrvärme. Både Malmö och Göteborg har nyligen byggt fast sig i stora naturgaseldade kraftvärmeverk. Sätts det inte stopp kan

gasens andel fortsätta att öka. De som satsar på fossilgas försvarar det med att elproduktionen från fjärrvärmeverk med mycket hög verkningsgrad i praktiken tränger undan

annan mindre effektiv fossilbaserad kraft i våra södra grannländer och därmed minskar koldioxidutsläppen. Men den jämförelsen bortser från att samma produktion av

elektricitet och fjärrvärme skulle kunna ske helt utan fossileldning, såväl med kärnkraft som med biobränslen från skogen.

Just här finns en av knäckfrågorna i kommande svensk klimatpolitik. Är det realistiskt att bioenergin ensam kan räcka för att få bort de fossila bränslena från fjärrvärmeverken?

Om så inte är fallet får kärnkraftfrågan en dimension till. I det läget borde några av de större städerna få hetvatten från kärnkraftverk, så att bioenergin klarar resten och fjärrvärmen kan tas ned till noll ifråga om nettoutsläpp av växthusgaser.

Åke Wredén

tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons