Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frilansjournalist: Offentligheten fundamental för rättssamhället

Annons

Den väldiga uppmärksamheten kring dubbelmorden i Arboga har fått det att virvla till i medierna även i andra frågor. Men det är dags att se upp så att inte känslorna i nämnda fall utnyttjas för att angripa några av de viktigaste formerna för medborgerlig kontroll och insyn i rättsväsendet.

Att en enstaka nämndeman kommer i en omöjlig situation efter att ha pratat med en reporter är ett olyckligt undantagsfall. Det är inget skäl att lämna dömandet åt enbart yrkesjurister utan motvikt och kontroll av medbeslutande, betrodda lekmän. Jurist-väldet har visserligen på senare år fått fler och fler påstridiga anhängare som vill flytta lagstiftningsmakt till domstolarna, ersätta kommunalt självstyre med domstolsbeslut och avskaffa nämndemännen. Rättegången om Arbogamorden har använts som slagträ från det hållet.

Men deras väg bör vi inte gå. Den skulle bland annat undergräva förtroendet för domstolarna. Detta hänger på att nämndemännen finns där som garanti för att dömandet inte blir en okontrollerad ämbetsmannamakt som opererar utan att behöva övertyga någon annan än dem som tillhör samma skrå.

Offentligheten är fundamental för rättssamhället. Rannsakningen, underlaget för domen och själva domslutet måste vara öppna för insyn och möjliga att i efterhand granska och kritisera. Skulle förundersökningarna som lämnas in till domstol mer allmänt mörkläggas i det som gäller enskilda personer skulle möjligheterna för utom-stående att granska maktutövningen i rättsväsendet till mycket stor del försvinna.

Offentlighetsprincipen är så verkningsfull tack vare att det som är offentligt i en allmän handling också får tryckas och spridas, så länge det inte är straffbart som tryckfrihetsbrott. Det här är en kärnpunkt i den svenska tryckfrihetsförordningen, lika central och viktig i dag som när Anders Chydenius vid riksdagen 1765-1766 gav offentlighetsprincip och tryckfrihet deras styrka genom att göra dem till två delar av samma sak. Tryckfriheten är ett sådant starkt medel för information och debatt därför att offentlighetsprincipen öppnar så mycket av både statliga och icke-statliga förhållanden för insyn.

När man funderar på hur publicering av obduktionsfoton kan förhindras bör man se noga upp så att det inte blir en paragraf som möjliggör att mer och mer av det underlag domstolarna dömer på successivt mörkläggs genom tänjbara hänvisningar till integritet eller liknande. Sekretesslagens nuvarande undantag när det gäller att förundersökningar blir offentliga då de når domstolen kan utvidgas något, men bara om avgränsningarna görs så tydliga att det inte kan bli en allmän glidning mot att fler och fler slag av uppgifter blir hemliga.

Likaväl som det finns motståndare till nämndemännen finns det motståndare till svensk offentlighetsprincip som på stora områden skulle föredra kontinentala mörkläggningsmöjligheter för uppgifter om enskilda personer och bolag.

Det som hänt i Arbogamålet kan bli utnyttjat i sådana syften. Det skulle då inte bara försvåra insyn och kontroll i rättsväsendet och försvaga rättssäkerheten. Också andra intressen har motiv för att med internet och obduktionsbilder som svepskäl vilja dölja mycket av det som idag blir offentligt vid rättegångar. Framför allt organiserad brottslighet och affärsmässigt bedriven skatteflyktsverksamhet skulle, ifall förunder-sökningar blev mer och mer mörklagda, ha lättare att hålla medborgarna okunniga om samhällets mörka sidor.

Åke Wredén

frilansjournalist

tidigare politisk redaktör för Nerikes Allehanda

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons