Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fritidspolitiker (s): För många som inte bryr sig

Annons

Flera gånger i veckan passerar jag Västerås södra infart utefter E18 konstnären Michael Genbergs och stadens kultur- och reklamsymbol "huset på månen", och varje gång tänker jag: "Hur mycket har man lyckats förstöra huset denna natt då?" Nu senast hade man ryckt loss dörren på huset och kastat den samt andra delar nerför "månbacken".

Samtidigt ser jag ett gäng ungdomar arbeta med att plocka upp skräp från dikena utefter E18 - förmodligen en idrottsklubb som gör det mot betalning. Jag ser också under min färd klotter på husväggar och glaskross lite här och där på gång- och cykelbanor. Är Återbruket på Bäckby stängt händer det att man dumpar hela soffgrupper utanför grinden plus en massa annan bråte - ty inte vill man släpa hem det igen - och heller inte i förväg ta reda på när Återbruket har öppet!

Som politiskt aktiv känner jag stark frustration över hur folk beter sig och över hur man ska agera för att förbättra människors känsla för miljöarbete och brist på ansvar. Särskilt som vi har en lag som känns alltmer tandlös och mig veterligen föga används i praktiken.

I en Sifoundersökning hösten 2004 fann man att det är yngre män i åldern 15-29 år (64 procent) som skräpar ner mest, och

nästan en tredjedel av alla tillfrågade svenskar (28 procent) uppger att de skräpar ned. Av dessa är det en procent som gör det varje dag och fyra procent någon gång i veckan. Angiven orsak: "Ingen papperskorg! Slöhet! Ville bli av med det! Jag bryr mig inte! Ingen såg mig…"

I miljöbalkens 29 kapitel, sjunde paragrafen, står det bland annat: "Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde

eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år."

Vidare i kapitel 29, elfte paragrafen, står: "Om gärning som avses i 3-10 §§ är att anse som ringa, döms inte till ansvar…"

Även en fastighetsägares nedskräpning omfattas av förbudet.

I Storbritannien har man installerat kameror på olika platser för att förhindra nedskräpning och förstörelse. Kameror som

bevakas av personer på en bevakningscentral, som via ett högtalarsystem uppmanar folk att plocka upp skräpet efter sig. Till detta avsatte regeringen nära 500000 pund (sju miljoner kronor). Det vore väldigt trist om vi skulle behöva göra likadant.

Det är bra att man från kommunalt håll äntligen tycks vilja ta tag i skräpfrågan genom att inrätta en anmälningsjour. Att

göra någonting är bättre än ingenting. Men frågan är egentligen större än så. Har man i Västerås någon gång bötfällt en privat-

person enligt miljöbalken - i så fall i vilket sammanhang? Vilka är enligt lagen skyldiga att hålla efter busarna/nedskräparna? Är det polisen? Eller kanske kommunen?

Att enbart jobba mot föreningar räcker inte. De har ofta liten budget och ska snart klara av allsköns problem som samhället inte klarar.

Jobbar man aktivt med frågorna i våra skolor? Har man funderat på att ta hjälp av företagarna för att propagera för ett renare och mer miljövänligt Västerås? Vad kostar egentligen all nedskräpning och förstörelse?

Idag har vi en alldeles för tandlös lag för visionen Världens renaste land och alldeles för många som tycks tänka "vem bryr sig"!

Solveig Ingemarsson

fritidspolitiker

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons