Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fritidspolitiker: Storebror ser allt mer

Annons

När jag växte upp fick jag lära mig att det var mycket omoraliskt, fult och klandervärt att utan tillåtelse läsa andras brev eller dagböcker. I dag tycks det överlag råda en tyst överenskommelse om att det är helt legalt att göra intrång i andras privata sfär eller näringsområde om materialet finns i en dator. Nu ger man även laglig tillåtelse till att lyssna av andras telefonsamtal, läsa andras journaler

eller inkomstuppgifter, filma människors olika fysiska förflyttningar eller i hemlighet spela in deras förehavanden.

Journalister visar vägen, framför allt de som smygvägen med dold kamera eller bandspelare försöker avslöja olika åsikter, händelser eller avsikter hos andra människor. Man till och med lurar den aningslöse med att man har ett annat mål med sin intervju/filmning än den avsedda. Förre statsministern Göran Persson är ett lysande exempel på hur en 10 år lång "dagboksfilmning" utmynnade i ren mobbning.

Nyligen stod ungdomar från liberala ungdomsförbundet inför lagens granskning huruvida de gjort ett allvarligt intrång i socialdemokraternas intranät eller ej. "Det var först när polisen ringde och kallade mig till förhör som jag förstod att det var allvarligt", sa en av de utsatta till en DN-reporter. Det är inte utan att jag tycker synd om de drabbade. De är ju uppvuxna under en tidsperiod, där man inte lika tydligt, som under min uppväxt, tagit avstånd från och förkastat läsandet eller så kallade intrång i andras privata sfär.

Det råder en farlig skenhelighet över dagens yttrandefrihet, inte minst vad gäller användningen av de nya tekniska medierna. Var går gränsen i ett samhälle där storebror snart övervakar allt det du gör, säger eller tänker? Och var går gränsen för journalistikens sätt att fånga den så kallade sanningen, som allt mer tycks sträva mot snuttifierande och scoop?

"Nu ska vi sätta dit henne", sa eleverna högt på Mediecentret där jag utbildade mig - äldsta eleven och då aktiv politiker - när man skulle göra en lärande och fejkande intervju med mig. Det var inte så att läraren förmanade eleverna. Nej, i stället lärde han dem och mig, att ville man att

någon skulle framställas pompös och maktfullkomlig så fick man fram den bilden om man filmade personen underifrån.

Inom näringslivet har många en lågmäld och laglig tillåtelse till att gå in i de anställdas datorer och se vad de håller på med. Ja, även att läsa deras privata e-post. Den erfarenheten har jag bittert fått erfara långt innan jag förstod att datorns värld alltmer ansågs som allas egendom.

Den moral jag växte upp med och som gällde det skrivna, tillslutna brevet, när kommer den moralgränsen att överskridas? Censur kallades förr denna handling föraktfullt för av oss svenskar. Hur långt kan vi gå i kampen om sanningen, nyfikenheten, bortgörandet, sensationsjagandet och klampandet in i människors egen privata sfär och tänkande?

Solveig Ingemarsson (s)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons