Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gabriel Wikström (SSU): Vi måste lyfta på varje sten

Annons

Socialdemokraterna befinner sig i opposition och partiledningen har påbörjat ett stort förnyelsearbete av politiken. En viktig del i detta arbete kommer att vara SSU-kongressen som denna vecka hålls i Örebro. Som arbetarrörelsens ungdomsförbund har SSU ett stort ansvar för förnyelsearbetet. Vi måste vara beredda att lyfta på varje sten och kritisera varje del i den socialdemokratiska politiken. Enda undantaget är målen.

Kartan kommer att uppdateras, men kompassen pekar fortfarande mot ett samhälle där friheten, jämlikheten och solidariteten är större än i dag.

De frågor som är särskilt viktiga att diskutera är: jobben, välfärdens finansiering och organisation, skolan och bostadspolitiken. Här är skiljelinjerna inom svensk politik som tydligast. Den viktigaste framtidsfrågan är dock miljöpolitiken då den antar dimensioner av närmast apokalyptisk storlek. Frågan har en sådan sprängkraft och rymmer så många motsättningar, att den riskerar dominera svensk och internationell politik för en mycket lång tid framöver. Det är därmed glädjande att socialdemokratin tidigt engagerat sig i frågan.

Även i frågan om välfärdens finansiering och organisation samt bostadspolitiken har arbetarrörelsen de senaste åren varit aktiv och hållit en hög profil. Här har vi ingenting att skämmas för, men de kommer ändå att bli viktiga på SSU-kongressen då attackerna från borgerligheten varit hårda. Bostadsminister Mats Odells politik med bland annat slopade investeringsstöd till studentbostäder visar på att kampen kommer att bli hård. Likaså innebär moderaternas kallsinnighet till Mats Svegfors ansvarsutredning att en av 2000-talets största framtidsreformer ligger för träda.

Det finns en stor risk att regeringens passivitet i frågan om landstingens vara eller icke vara leder till en kris för sjukvården. Också här måste SSU som ett ansvarskännande förbund ta debatten.

Dessa är dock de "lätta" diskussionerna. Frågor där socialdemokratin tagit ett stort ansvar som står i bjärt kontrast till den borgerliga regeringens passivitet och rena ointresse. Betydligt svårare frågor är jobb- och skolpolitiken. Här har socialdemokratin delvis misslyckats, framför allt för att man inte i tid har förnyat politiken. Socialdemokratin har under hela sin historia ställt kampen mot arbetslösheten främst. 1986 deklarerade Olof Palme, vid SKTF: s jubileumskongress, att: "eftersom den fulla sysselsättningen är regeringens ekonomisk-politiska mål, vill vi inte använda arbetslösheten som ett medel att nå andra mål i den ekonomiska politiken". Tyvärr var det just detta som hände under regeringen Persson i och med införandet av låginflationspolitiken. Någonting som i slutänden innebar att socialdemokratin också förlorade väljarnas förtroende.

Låginflationspolitiken har de senaste tio åren varit en helig ko för socialdemokratin, men i ett ärligt och djupgående förändringsarbete får det inte finnas heliga kor. Detta är en fråga som med säkerhet kommer att diskuteras.

Skolpolitiken är nära sammanknuten med arbetsmarknadspolitiken eftersom båda är så intimt förknippade med tillväxt- och näringslivsfrågorna.

Socialdemokratin såg länge skolpolitiken som ett av de viktigaste verktygen för att lyfta landet ur fattigdom. Skolan sades vara "fattig mans bästa vän". Den senaste regeringsperioden har skolan dock behandlats med ett besvärande ointresse. Vi har sett många skiften av skolministrar, utredningar och omorganisationer, men skolan brottas ändå med oacceptabla problem.

Socialdemokratin måste ge skolfrågan den uppmärksamhet den förtjänar. Inte minst för att visa alternativet till major Björklunds vurm för kadaverdisciplin och katederundervisning. Några områden som är särskilt viktiga att belysa inom skolpolitiken är betygen, friskolorna och inte minst statens respektive kommunernas ansvar. En fråga som i dag kanske kan diskuteras mer ingående än förut är den mer än 15 år gamla kommunaliseringen av skolan.

Om vi vågar diskutera dessa svåra frågor så är min förhoppning att borgerlighet och väljare kommer möta en i högsta grad vital socialdemokrati 2010. Målen om ett samhälle präglat av frihet, jämlikhet och solidaritet ligger fast. Men vägen kommer att vara ny. Jag ser med spänning fram emot SSU:s 34:e förbundskongress och socialdemokratins framtida utveckling.

Gabriel Wikström

Ordförande och kongressombud Västmanlands SSU-distrikt

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons