Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gårmark: Avtal är bättre än lagstiftning på arbetsmarknaden

Som kunder ställer vi ofta krav på pris, ­kvalitet och funktion när vi köper något. Kunderna till de varor och tjänster som vi producerar ställer liknande krav jämte ­leveranssäkerhet. Våra jobb finns kvar så länge som kunders villkor uppfylls och ­produkterna kan säljas.

Annons

Nya jobb beror återigen på hur attraktiva villkoren blir för nya kunder. Samtidigt skall vi ha skäligt betalt för våra arbetsinsatser i konkurrens med andra världsmedborgare på den öppna arbetsmarknaden. Det behövs med andra ord en konkurrensbalans i en gränslös världsmarknad. 

Arbetsmarknadens villkor regleras av avtal och lagar som kan anpassas i takt med förändrad verklighet. VLT tar i en ledare den 21 augusti upp en bra analys över avtal och lagar som styrinstrument, där lagar ofta är rigida och svåra att ändra i takt med verkligheten. I nuvarande lågkonjunktur har exempelvis parterna accepterat vissa lokala förändringar för att rädda konkurrens och överlevnad. 

Arbetsmarknadsavtal började komma för drygt 100 år sedan, då industrialismen på allvar började ersätta det agrara samhället med ökad rörlighet i fråga om både sysselsättning och bostadsort. Fackföreningar och arbetsgivareorganisationer bildades och träffade avtal för att reglera villkor och fördelning av resultaten mellan arbete och kapital efter avsättning till förnyelse i takt med tiden. 

I avtalen byggdes in konfliktvapen i form av strejk eller lockout. Dessa nyttjades också vid förra sekelskiftet samt förlamade tillväxten och äventyrade leveranssäkerheten för kunderna. 

Efter lågkonjunkturen i början av 1930-talet ökade tillväxten och man sökte en fredlig och ansvarsfull reglering av villkoren inom arbetsmarknaden.

Uppsving av ekonomin jämte krigsårens statliga kommissioner bidrog till att arbetsmarknadsparterna fick frihet att under ansvar reglera villkoren med vissa lagfästa säkerhetsgarantier vid allvarliga konfliktrisker. Första så kallade Saltsjöbadsavtalet tecknades 1938 och avvärjde hoten om statsingripande, som skulle bli stela och styras av kortsiktig populism i valrörelser. 

Under senare hälften av 1960-talet förändrades läget. Arbetsrättslig lagstiftning forcerades fram och rubbade balansen mellan parterna och nyckeln till ömsesidigt och flexibelt ansvarstagandet inom befintliga ekonomiska ramar. Samarbetsorganen kring bland annat kvinnofrågor och yrkesutbildning monterades ned. 

Parter har ofta haft förmåga att skilja på olika roller. Samtidigt som man i Tyskland hade en stor konflikt om löner pågick mellan samma parter ett stort arbete med att förändra lärlingsutbildningen. 

Vi behöver på nytt starka organisationer som kan bevisa möjligheterna att under ordnade former självsanera utvecklingen och anpassa svenskt näringsliv till dagsaktuell verklighet med behov av långsiktig konkurrenskraft. Vi behöver en era då andra länder på nytt med avund beundrar svensk tillväxt i samverkan. 

THORE GÅRMARK

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons