Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gemensam region senast 2010

Annons

Tillsammans kan landstingen i Västmanland, Södermanland, Örebro och Uppsala bilda en framgångsrik och hållbar region som stärker både den högspecialiserade sjukvården och närsjukvården. En region i stället för fyra landsting gynnar också lokaltrafiken.

Redan 1998 aktualiserade jag frågan om en gemensam region för att stärka sjukvården, minska kostnaderna och öka valfriheten. Frågan väckte då inte något större intresse, men nu har den fått ny och större aktualitet genom ansvarskommitténs arbete, men också genom den i många stycken snedvridna debatten om landstingens framtid.

Landstingen har sin framtid som huvudman för sjukvården och lokaltrafiken i regionerna. Det visar inte minst försöken från Skåne och Västra Götaland, som trots vissa svårigheter i början har blivit framgångsrika. Dessa två regionförsök är cementerade, det finns inget som kan rubba dem. Troligare är då att resten av landstingen slås ihop till större regioner. Det är både en enklare och klokare operation än att försöka riva sönder de två regioner som redan finns. Min uppfattning är att staten aldrig kommer att orka med att slå isär dem och det finns troligtvis heller ingen politisk majoritet för det.

Den högspecialiserade vården är i dag allt för dyr och avancerad för att ett litet landsting ska mäkta med den. Det fattas både ekonomiska resurser och ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för att trygga den framtida vården. Genom samarbete om den dyra sjukvården skapas också större resurser till närsjukvården. Vi får mer kraft till den vård som människor mest har kontakt med.

Redan i dag har Västmanland en långtgående samverkan med landstingen i Örebro, Södermanland och Uppsala om regionsjukvård, specialistsjukvård, kollektivtrafik och varuförsörjning.

Bara genom den gemensamma varuförsörjningsnämnden sparar de fyra landstingen tio miljoner kronor om året.

Södermanland, Västmanland och Örebro har ett gemensam trafikbolag där Uppsala också vill in. Med den gemensamma organisationen har vi minskat kostnaderna för lokaltrafiken. Tillsammans har vi blivit en tung och respekterad röst i trafikpolitiken i Mälardalen.

Akademiska sjukhuset i Uppsala och universitetssjukhuset i Örebro behöver ett större befolkningsunderlag för att trygga den högspecialiserade vården. Dagens system med tillfälliga avtal med olika landsting, skapar en instabilitet som missgynnar universitetssjukhusens utveckling. Här behövs bättre kontinuitet och stabilitet.

Jag tror inte på ett statligt övertagande av den högspecialiserade vården. Det är ingen lösning. Det innebär minskat inflytande för patienter och befolkning. Problemet i dag är inte att patienten har för mycket inflytande över vården, utan för lite.

I dag finns många högröstade krafter i samhället som vill avskaffa landstingen. De vill dock inte ha några regioner i stället. Nej, de har andra maktpolitiska syften. Det handlar om särintressen av olika slag som själva vill styra över sjukvården. De vill ha bort patienternas och politikernas inflytande.

Samma sak gäller moderaternas mantra att avskaffa landstingen. De vill att den fria marknaden ska få styra över sjukvården.

Patienterna måste få mer inflytande. Därför är det viktigt att vi får regioner som är demokratiskt styrda av folkvalda politiker i stället för av experter eller marknaden. Politiker kan folk återvälja eller avsätta och i ett demokratiskt styre har alla möjlighet att engagera sig och ta ansvar för utvecklingen.

För att trygga den demokratiska styrningen och göra regionbildningen så smidig som möjlig, måste vi i landstingen Örebro, Södermanland, Västmanland och Uppsala, som är vana att arbeta tillsammans, själva ta initiativet. Det bör tas så fort som möjligt, för att vi senast 2010 ska ha en gemensam region.GLENN ANDERSSON

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons