Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Nilsson (fp): Rökning ­ en vana på utgående

Annons

När historiker i framtiden sammanfattar vår tid kommer 1900-talet att beskrivas som ett sekel med drastisk ökning av tobaksrökning. 2000-talet artar sig att bli det sekel då tobaksepidemin klingade av. Epidemier brukar ju göra det.

Rökningen började som en manlig överklassvana. År 1946 rökte 50 procent av svenska män och 9 procent av kvinnorna. Som liten pojke minns jag hur min far, som var kommunalman och icke rökare, kom hem alldeles slut och inpyrd av rök från sammanträden, där tobaksröken vilat tung.

Rökningen nådde sin kulmen i Sverige på 1970-talet, då visserligen mäns rökning minskat något men kvinnors rökning ökat drastiskt. År 1977 var 32 procent av kvinnorna och 41 procent av männen dagliga rökare. 2006 hade dessa siffror sjunkit till 15 procent bland kvinnorna och 13 procent bland männen.

Särskilt bland yngre män har rökning blivit omodernt. I Västmanland är nu endast 6 procent av män mellan 18 och 34 år dagliga rökare och 14 procent bland kvinnorna i samma åldersgrupp. Samtidigt har rökningen ur socialt perspektiv helt ändrat karaktär och är nu vanligast bland lågutbildade och socialt utsatta grupper. Globalt minskar rökningen i socialt och ekonomiskt väl utvecklade länder medan utvecklingsländerna släpar efter. I Sverige finns nu cirka 1,1 miljon dagliga rökare och i världen totalt 1,3 miljarder.

Sedan 1950-talet är rökningens skadliga inverkan på hälsan mycket väl belagd. Nedsatt lungfunktion, lungcancer och hjärtinfarkt är exempel på allvarliga konsekvenser. Varannan svensk rökare dör i förtid på grund av rökning och förlorar i genomsnitt sju till åtta år av sin livslängd.

Det betyder att cirka 200 personer per år i Västmanland dör tidigare än vad de hade behövt göra om de inte hade rökt. Därtill kommer cirka 15 för tidiga dödsfall orsakade av passiv rökning då icke rökare utsätts för rökande i den nära omgivningen.

Den svenske rökaren har i genomsnitt åtta dagars längre årlig sjukskrivningstid än icke-rökaren och samhällskostnaden för rökningen beräknas för Sveriges del till 26 miljarder kronor per år. Möjligen är dock siffran överdriven eftersom man bortser från att den genomsnittlige rökaren på grund av sin kortare livslängd inte hinner ta ut så mycket ålderspension som icke-rökaren.

Rökningen nådde höjden av sin sociala acceptans och prestige omkring mitten av 1900-talet. Den som tittar på gamla filmrepriser, till exempel den klassiska filmen Casablanca, kan notera hur beundrade filmstjärnor som Humphrey Bogart och Ingrid Bergman bolmade på och därmed angav

stilen. Tiderna har förändrats. Glamouren kring rökningen har falnat.

Som första land införde 2004 Irland, med sina klassiska inrökta pubar, totalt rökförbud på restauranger. Många länder, bland annat Sverige, har följt efter. Olycksprofetior om restaurangnäringens undergång har kommit på skam. Förbudet har tvärtom medfört en uppgång av restaurangnäringen och uppskattas av gäster och personal.

Ett program för att minska rökningen skall tas fram senast 2009 enligt landstingsmajoritetens (m, fp, c, kd, mp och sjukvårdspartiet) förslag till landstingsplan 2008-2010. I samband med ett nytt närsjukvårdsprogram hoppas vi få fart även på vårdcentraler som nu har dålig tillgänglighet och vakanser.

Rökarnas problem måste tas på allvar. Rökavvänjning fordrar ofta professionell hjälp. Det är till exempel önskvärt att det finns resurspersoner med kompetens i rökavvänjning på alla vårdcentraler. En fortsatt positiv utveckling av de västmanländska rökvanorna beror ytterst på allmänhetens inställning men politiker bör kunna göra en hel del för att hjälpa till.

Göran Nilsson

Ordförande folkhälsoutskottet i Landstinget Västmanland

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons