Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gudrun Schyman: Det behövs en nytändning i alkoholdebatten

Alkohol är en fråga som berör många människor starkt. Nästan alla känner någon - i familjen, släkten eller på jobbet - vars relationer, hälsa och ekonomi drabbats hårt av alkoholism.

Annons

Var och en har också ett eget sätt att "handskas" med alkohol: Allt från den som uppskattar ett glas vin till maten till den som öppet kallar sig alkoholist.

Ändå är samhällsdebatten märkligt tyst: Var är diskussionen om hur vi gemensamt kan vända utvecklingen, så att färre människor ska behöva uppleva hur alkoholen saboterar livet?

Sedan slutet av 1980-talet har alkoholkonsumtionen i Sverige ökat med 32 procent. Nu dricker vi i genomsnitt 10,2 liter ren alkohol per person och år. Omräknat till vanlig sprit blir det nästan en halv liter i veckan.

Bakom siffrorna döljer sig inte bara att alkoholen allt oftare ses som ett självklart och naturligt inslag i alla möjliga sociala sammanhang. Den grymma sanningen är också att många fler idag får uppleva alkoholberoendets helvete. Fler barn växer upp med vetskapen om att just den vuxna person som ska stå för trygghet, stabilitet och omvårdnad istället ofta är frånvarande, oberäknelig och själv i behov av andras omsorg. Kostnaderna för samhället räknas i tiotals miljarder kronor årligen.

Det finns också ett tydligt samband mellan alkohol och de strukturer som underordnar kvinnor i samhället. Allt fler unga tjejer känner sig tvingade att dricka sig fulla för att våga leva upp till stereotypa könsroller. Och dubbelarbetande kvinnor använder alkohol för att försöka koppla av och få tröst.

Jag vill inte på något sätt moralisera eller fördöma den som dricker. Alkoholism är inte ett karaktärsdrag, utan en sjukdom. Själv drack jag av samma skäl som de flesta andra: trevligt, festligt, stressdämpande, kontaktskapande, belönande, bedövande och så vidare.

Men för mig och många andra blir reaktionen som vid en allergi. Kommer vi över en viss tröskel startar en kemisk process som slår ut det normala: att säga stopp, inte dricka mer eller gå och lägga sig. Omdömet sätts ur spel och vi gör saker som vi annars inte skulle göra, vilket skapar ångest, som dövas med alkohol, och så vidare.

Vägen fram till insikt - att se och kunna säga att jag är alkoholist - var svår och gick via intensiv behandling. Idag ser jag att alkoholen höll på att kosta mig livet. Inte så att jag bokstavligen höll på att supa ihjäl mig, inte ännu i alla fall.

Men alkoholen inkräktade på allt som var viktigt för mig: mitt arbete, min självkänsla och kärleken till de människor som betyder mest för mig. Därför måste jag nu istället möta livet - glädjen och sorgen, framgångar och motgångar - utan den känslomässiga förstärkning eller bedövning som alkoholen faktiskt erbjuder. Det kräver mer av mig, men ger också mer i form av mental närvaro och mänsklig respekt.

Tillsammans med folkrörelsen IOGT-NTO vill jag nu få igång en nytändning i alkoholdebatten. Det senaste årtiondets dramatiska ökning av alkoholkonsumtionen är ingen ödesbestämd utveckling, utan ett resultat av politiska beslut och aggressiva lobby och reklamkampanjer från alkoholindustrin. För att på allvar vända utvecklingen behövs det ett verkligt ansvarstagande från såväl regering och riksdag som inom EU.

Men det är också dags att politiker och tjänstemän i kommuner som Västerås inser sin viktiga roll. Kommunerna har flera kraftfulla alkoholpolitiska verktyg som borde användas i högre utsträckning. Bland annat behöver många kommuner skärpa serveringstillstånden och tillsynen av restauranger. De som serverar berusade eller inte håller på åldersgränser ska inte få fortsätta att sälja alkohol.

Kommunerna borde också bli bättre på att stötta de cirka 200000 barn som växer upp i familjer med missbruk. Under 2006 omfattades 19 barn i Västerås av stödgruppsverksamhet för barn till missbrukande föräldrar. I många andra kommuner saknas helt den typen av verksamhet.

Alla som dricker alkohol blir inte alkoholister, och det kan vara frestande att gömma sig bakom tanken att andras alkoholproblem inte är min angelägenhet. Men det räcker med att tänka på de barn som drabbas för att snabbt inse att vi alla har ett ansvar. Det behövs ett alkoholpolitiskt uppvaknande!

Gudrun Schyman

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons