Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gudrun Schyman (F!): Vi siktar på riksdagsplatser efter nästa val

Annons

Det finns de som menar att satsningen på ett självständigt feministiskt parti har misslyckats. Man menar att partiets närvaro i politiken varken förändrat kvinnors ofrivilliga deltider eller de orättvisa lönerna.

Det är sant. Den könssegregerade arbetsmarkanden har i princip inte förändrats de senaste trettio åren (SCB:s lönestatistik). Skillnaden mellan vården och verkstaden, mellan Ica och IT, mellan socionomen och ekonomen, är 4 400 kronor i månaden. Det är till och med så att den systematiska lönediskrimineringen är en del av det som kallas den ”svenska modellen”.

Den svenska självbilden bygger på en myt. Myten om att vi har kommit så långt, särskilt när det gäller jämställdheten, och myten om att Sverige är ett öppet, tolerant och jämställt land.

Fakta, också när det gäller diskriminering utifrån etnicitet och sexualitet, visar på motsatsen. Brott som har rasistiska eller homofoba förtecken, s.k. hatbrott, ökar i Sverige.

När det gäller diskriminering utifrån kön är statistiken förödande, både när det gäller löner och när det gäller representation inom näringslivets högre sfärer. Tittar vi dessutom på statistiken över det patriarkala våldets olika uttryck – våld i nära relationer, våld i samkönade relationer, våld och förtryck i namn av heder – så finns det inget som tyder på en minskning.

När Feministiskt initiativ startade för fem år sedan sade riksdagspartierna med en mun: – Vi driver redan frågorna.

Jasså? Varför har det hänt så lite då, när vi vet så mycket? Forskning och fakta, tonvis med tabeller, rapporter och redogörelser över sakernas tillstånd finns. Ändå blundar de politiska partierna. Man försöker säga att det här inte är ”politiska frågor” i vanlig bemärkelse. Frågor som rör kvinnors rättigheter och frågor som rör mänskliga rättigheter ska helst förvisas till särskilda utskott, inte vara en del av den ”vanliga” politiken.

Det är de etablerade partiernas misslyckanden i frågor som rör mänskliga rättigheter som har fått feminister att bilda nytt. Vi vidgar politikens ramar och vitaliserar demokratin. På samma sätt som en gång Miljöpartiet gjorde, när de förde in miljö och hållbarhet i politiken.

Vi måste se den historiska utvecklingen av demokratin, det vill säga se längre än den egna näsan räcker. Miljöpartiet kom inte in i riksdagen första gången, inte andra gången, men tredje gången.

För oss bli nästa val tredje gången. Vi har nästan fördubblat vårt medlemsantal sedan förra sommaren och nya grupper startar runt om i landet. Nu är det dags för Västerås!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons