Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gudsbilden är alltid provisorisk

Annons

"Var befann sig Gud?" är den fråga som många naturligt nog många ställer inför katastrofen i Sydostasien. Den gud som Nils Glaveby tecknar den 7 januari befann sig uppenbarligen inte på plats. Utifrån mina personliga gudserfarenheter vill jag svara, att det inte alls är förvånande, eftersom denna gudom allt igenom är en produkt av människans fantasi.

Jag delar helt Glavebys uppfattning, att det är människorna själva som har skapat bilden av "en gud till tröst när livet och allt det som är runt omkring oss inte blivit, eller är, så som vi helst skulle vilja ha det".

Eftersom människan aldrig kan utgrunda Guds väsen, måste vi skapa provisoriska gudsbilder, som bygger på våra egna erfarenheter. Och om då Nils Glavebys gode och hjälpsamme gud inte håller måttet, så visar ju erfarenheten, att vi rimligen gör bäst i att lämna den gudsbilden bakom oss och gå vidare.

Om Gud är en verklighet, så förvärvar vi människor med nödvändighet nya erfarenheter av gudomsväsendet. På grund av dessa erfarenheter skapar vi nya gudsbilder. Visserligen lika provisoriska som de hittillsvarande. Men vi måste ju kunna tänka oss Gud och tala om Gud på något vis.

Det blir så tjatigt att jämt och ständigt få höra frågan: "Var befann sig Gud? Varför gjorde Gud ingenting?" Vad har vi för rätt att förvänta oss en gudsmakt som ständigt skyddar oss och lägger allting till rätta? Vad har vi fått för löften om att gå helskinnade genom den sköra skapelse som vår värld i grund och botten är? Varför skulle Gud hjälpa oss, när vi själva gör allt som står i mänsklig makt att förstöra vår värld? Och trots allt är jag nog ändå tacksam för att Gud aldrig skapade någon fullkomlig värld som "uppförde sig på ett för människorna oantastligt sätt".

Det som är fullkomligt kan aldrig utvecklas.

I fullkomligheten finns inget utrymme för kreativitet och framåtskridande. Den totala fullkomligheten är den totala döden.

Men låt oss nu lämna dessa meningslösa frågor därhän för att i stället helt koncentrera oss på att vara medmänniskor.

Jag kan inte se något fel i att "be Gud att hjälpa alla som på något sätt drabbats av den senaste katastrofen". Förböner är ändå ett uttryck för engagemang. Men ett kristet engagemang stannar inte där; det följs alltid upp av aktiva insatser av något slag.

Låt oss därför sluta rota i förlegade gudsuppfattningar och tänka konstruktivt i stället!

Lars-Axel Söderwall, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons