Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunilla Zimmermann: Västerås på väg att bli ett skräpigt vardagsrum

Annons
Skräp kan förstöra stadsbilden.                                                          Foto:TT

Tack Carl Arnö för debattartikeln den 29 oktober. Våra vardagsrum liknar varandra. I mitt finns mormors och mammas handarbeten, mina barns fantasifulla alster, mina svärföräldrars konstverk, presenter från gamla elever, minnen från resor och sedan länge försvunna vänner.

Jag trivs här. Jag trivs också i min stad, dit jag kom som barn 1952. Det är en vacker stad med ett perfekt läge mellan Mälaren och Bergslagen. Jag har sett staden förändrats. En del förändringar tycker jag om, andra inte, men jag uppskattar att man kan se alla dess årsringar, precis som man i domkyrkan efter den senaste renoveringen kan se alla dess historiska epoker.

Det är en vacker stad med ett perfekt läge mellan Mälaren och Bergslagen.

Ändå är jag så trött på Västerås att jag ibland funderar på att flytta.

Mitt eget vardagsrum är lite slitet och ofta dammigt. När jag har tid och ork slarvstädar jag och någon gång om året betalar jag proffs för en storstädning.

Men jag spottar inte på golvet, jag tar av mig skorna och jag ritar inte på väggarna. Jag förväntar mig inte heller att någon annan ska ta ansvar för mitt vardagsrum.

Att en stad är vacker och trevlig att leva i kan inte bara vara politikers, stadsbyggnadsdirektörers och arkitekters ansvar. De skapar förutsättningar som vi andra har att förvalta.

Hur mycket pengar som än satsas på förbättringar i den yttre miljön är ointressant om vi andra inte vårdar den. Jag promenerar efter Mälaren och ser nedklottrade bänkar och papperskorgar. Jag cyklar efter järnvägen och vidare mot Viksäng och Skiljebo och ser plastpåsar, förpackningar och annat skräp i buskarna.

Jag promenerar efter Mälaren och ser nedklottrade bänkar och papperskorgar.

Jag går på trottoarerna i centrum och ser nedtrampade tuggummin, spottloskor, intorkade spyor och annat äckel. Det finns städer som är vackrare i det här avseendet, både i Sverige och i andra länder.

Jag vet att det är många andra västeråsare som tycker som jag, men jag har också märkt att många har blivit så vana att de inte reagerar för skräp och nedsmutsning. Många fantastiska idealister plockar skräp på sina promenader, skolbarn har städdagar, idrottsföreningar tjänar en slant efter stora publika arrangemang och äldre medlemmar i hembygdsföreningar städar diken.

Men det är en droppe i havet. Jag har framfört flera enkla, billiga och genomförbara förslag men alltid fått samma svar: Det skulle aldrig gå. Att få folk att sluta förstöra verkar vara en utopi.

Så länge vi inte får bukt med det här är jag kallsinnig till alla fantastiska förslag om byggnader, parker, vägar och konstnärlig utsmyckning. Västerås är allas vårt vardagsrum som vi har ansvar för, var och en i sitt sammanhang och alla tillsammans.

Västerås är allas vårt vardagsrum som vi har ansvar för, var och en i sitt sammanhang och alla tillsammans.

Gunilla Zimmermann

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons