Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallström: Regeringens arbetslöshetsdilemma

Den borgerliga regeringen som tillträdde för två år sedan har kunnat glädja sig åt en kraftigt minskad arbetslöshet.

Annons

Politikens inriktning har varit att arbetslösa människor ska ha riktiga jobb och att utbudet av arbetsmarknadsprogram ska varas restriktivt. Regeringens framgångar är odiskutabla men det är en öppen fråga hur mycket som beror på den förda politiken och vad som kan tillskrivas en ovanligt gynnsam konjunktur.

Nu förvärras en vikande konjunktur av en global finansiell kris och den svenska arbetsmarknaden kommer att få stora problem. En högst intressant fråga blir då vilken arbetsmarknadspolitik den borgerliga alliansen kommer att tillämpa i detta försämrade läge. Blir det fortsatt satsning på framgångsrecepten från valåret 2006? Eller tvingas regeringen, inför en starkt ökande arbetslöshet, att satsa på omfattande arbetsmarknadsprogram för att kortsiktigt lösa problemen för stora grupper människor?

Vissa slutsatser kan kanske dras av händelserna i början av 1990-talet då luften helt gick ur den svenska arbetsmarknaden. Då var Carl Bildt statsminister och Börje Hörnlund arbetsmarknadsminister. Det politiska valet stod mellan att satsa långsiktigt med kvalificerad utbildning för mindre grupper eller att satsa brett med stora volymer arbetsmarknadsprogram för att undanröja den värsta svedan i ett samhälle med massarbetslöshet.

Regeringen valde det senare och införde bland annat massåtgärden ALU, arbetslivsutveckling, som innebar att stora grupper arbetslösa mot vanlig a-kasseersättning fick utföra samhällsnyttiga jobb. Lite raljerande kan man säga att regeringen Bildt överträffade socialdemokraterna i att bedriva socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik.

Den borgerliga regeringens angreppssätt har efteråt kritiserats både internt borgerligt och av socialdemokrater och den huvudsakliga invändningen har varit: Hur kunde regeringen lägga pengar på massåtgärder när vi behövde framtidsinriktade spetsutbildningar för att möta en bättre konjunktur? Men regeringen i början av 1990-talet gjorde ett nödvändigt val eftersom resurserna inte räckte till att satsa både brett och smalt samtidigt.

Om vi nu går mot en tid med mycket hög arbetslöshet krävs det utomordentligt mycket is i magen hos den borgerliga regeringen om den ska kunna fortsätta med förhållandevis låga volymer arbetsmarknadsprogram och låta marknaden - så gott den kan - sköta sysselsättningen.

Arbetslösheten kan öka dramatiskt och jag avundas inte regeringen inför den avvägning som då måste göras mellan breda och smala lösningar. Att bara undanröja en hög öppen arbetslöshet med korta program för många människor är inte framtidsinriktat, rent ekonomiskt. Däremot är det humant! Den mer "elitistiska" inriktningen mot arbetsmarknadsprogram av spetskaraktär för ett mindre antal arbetslösa ger mer ekonomisk utdelning på sikt. Men då blir många helt utan sysselsättning och detta kan - speciellt när unga människor drabbas - skapa en social oro som blir svår att hantera.

Per Hallström

tidigare länsarbetsdirektör i Dalarna, Örebro län och Östergötland

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons