Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans G Erikson: Övningsskolor är inget nytt påfund

I en VLT-ledare nyligen kommenteras utbildningsminister Jan Björklunds (FP) idé om övningsskolor, i vilka skickliga och erfarna lärare samlas för att handleda lärarstuderande i det praktiska lärararbetet.

Annons

Ledaren hoppas att idén ska bli ett lyft för såväl blivande lärare som deras kommande elever. Det är bara att instämma i denna förhoppning.

Det är tydligen inte för sent att damma av gamla pedagogiska kunskaper. Idén har nämligen sina rötter i den lärarutbildning som fanns i mitten av förra seklet. Vi som då upplevde folkskollärutbildningen kan intyga att dåvarande övningsskolor var ett nödvändigt inslag i utbildningen för den kommande yrkesutövningen.

Vid de gamla välrenommerade folkskoleseminarierna var nämligen knuten en övningsskola med klasser vars klasslärare och andra lärare var skickliga, erfarna pedagoger. I dessa övningsskoleklasser praktiserade vi seminarister – så hette lärarstuderande då – under flera perioder i utbildningen med så kallade undervisningsserier i skilda ämnen. Handledare vid denna pratiktjänstgöring var klasslärare och lektorer i seminaristernas ämnesutbildning.

Den gamla folkskollärarutbildningen omfattade inte enbart teoretiska ämnen utan också alla övningsämnen.”Från kristendomsundervisning till trädgårdsskötsel”, som en kollega så träffande beskrev det. Med denna stora variation av ämnen var god skicklighet i att undervisa ett måste.

Viktigt att notera i den dåvarande utbildningen, där betyg givetvis gavs i alla ämnen, är att det allra mest betydelsefulla betyget i folkskollärexamen var det i undervisningsskicklighet. Här fanns fem betyg i skalan och ju bättre betyg desto fler poäng kunde få tillgodoräknas i ansökan till lärartjänst.

Skicklighet i att undervisa var således mycket viktigt. Detta påmindes den lärarstuderande särskilt om inför slutexamen då ett antal examenslektioner i skilda ämnen skulle hållas inför kritiska lärare och examensvittnen.

Jag vill inte med denna lilla återblick om ”hur det var förr” säga att allt var bättre då. Det fanns förstås brister i dåvarande utbildning. Viktiga moment, som nu finns i utbildningen, var kanske inte aktuella för drygt ett halvsekel sedan. Men jag är övertygad om att den dåvarande folkskollärar-utbildningen höll en mycket hög klass särskilt beträffande utbildningen i konsten att undervisa.

Det gläder mig och säkert också andra gamla skollärare, som minns ”hur det var förr” att skolministern nu tar till vara något av det goda som ingick i tidigare lärarutbildning och omsätter och utvecklar det i den moderna tidens lärarutbildning. Det blir säkert bra!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons