Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans Liliegren: Kärnkraftsfiaskot är politikernas fel

Annons

Den 4 januari sände SVT en dokumentär med rubriken Kärnkraftsfiaskot. Utgångspunkten var den dåliga tillgänglighet som svensk kärnkraft haft under de senaste åren. Från att ha varit i topp för ett par decennier sedan har vi nu hamnat i botten. Varför har det blivit så?

Svaret som ges i programmet är entydigt. Det är helt och hållet kärnkraftsindustrins fel att det blivit så illa. Om man tittar lite närmare på orsakerna framhålls i programmet följande faktorer:

Eftersatt förebyggande underhåll.

Brist på kompetent personal.

Ett mycket omfattande uppgraderingsprogram för att modernisera anläggningarna, öka effekten och höja säkerheten. Ingen annan stans i världen har något liknande genomförts.

Jag upplever att alla tre orsakerna går att härleda tillbaka till folkomröstningen 1980, med sina tre avvecklingsalternativ, och de därpå följande politiska besluten om kärnkraften. Inriktningen under 1980- och 90-talen var klar. Kärnkraften skulle avvecklas. Det hela var bara en tidsfråga. För att vara helt säker införde man dessutom 1986 den så kallade tankeförbudslagen som gjorde det olagligt att ens förbereda uppförandet av en ny kärnreaktor i Sverige. En lag som nyligen togs bort.

Mot bakgrund av ovanstående är det väl inte konstigt att det förebyggande underhållet inte prioriterades. Anläggningarna skulle ju stängas så snart som möjligt. Två av dem (Barsebäck 1 och 2) stängdes ju också. Hotet om nedläggning var alltså i högsta grad en realitet.

Successivt avvecklades också den kärnkraftstekniska utbildning högskolenivå som tidigare fanns. Anledningen var uppenbar. Ingen student ville satsa på en bransch som skulle upphöra. Är det då konstigt att det i dag är svårt att få tag på kompetent personal?

Vad gäller det omfattande uppgraderingsprogrammet så är också det en direkt konsekvens av att man inte fick projektera nya anläggningar. När opinionen vände på 00-talet och allt fler ville se en fortsättning för kärnkraften så sjösattes uppgraderingsprogrammet som ett sätt att modernisera, och därmed förlänga livslängden på, anläggningarna, samtidigt som man ökar effekten och förbättrar säkerheten. Något som visat sig svårt att genomföra i praktiken. Det naturliga hade ju varit att planera för nya anläggningar, men det hade ju politikerna satt stopp för.

Slutsatsen blir alltså att visst har kärnkraftsindustrin begått misstag, men de stora klavertrampen har politikerna stått för. Det vore klädsamt om någon nu verksam politiker hade kurage nog att erkänna det!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons