Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans Ljungbeck: Alla har inte förmågan att hoppa 1.60 i höjd

Annons

När jag läser Patric Feltendals debattartikel om skolan, är en första reflektion: är han ”bara” rektor eller även utövande lärare?

På den skola, där jag vikarierade under hösten, har klasserna varit organiserade efter lärarlag rätt länge. Det arbetslag, som jag huvudsakligen jobbade i, har anammat alla de ”styrkor” som räknas upp i artikeln. Lärarna är kompetenta och gör allt de kan för eleverna inom de ekonomiska och personella ramar som sätts av politiker och administratörer.

Läggs verkligen resurser på rätt saker? Extraaktiviteten Skapande skola råkade ligga på mina dubbeltimmar i teknik. Vid ett tillfälle ”övervakade” jag fem grabbar, som skulle författa dikter. Ingen hade papper eller penna med sig, det sprangs ut och in i rummet och några dikter blev det definitivt inte. Samtidigt finns det inte pengar, så att varje elev kan få en egen kemibok. När en trasig bandsåg i slöjdsalen står still, på grund av ett sågband för 500 kronor, ja då undrar en realist hur prioriteringarna görs.

Att det kanske tar fem minuter i början av en lektion, innan det blir ett relativt lugn, och lika mycket före lektionsslut, då eleverna vill smita i förväg, summerar till många timmar under ett helt läsår. En enkel kalkyl: 35 veckor à 5 dagar à 7 lektioner med 10 minuters svinn ger en tids-förlust av 205 timmar per läsår.

Jag frågade några elever i sjuan, om klasserna alltid varit så här störiga, eftersom min nyliga erfarenhet från mitt barnbarns andraklass visade på disciplin, lugn och ordning. Sjuorna mindes att förändringen till det sämre kom i slutet av trean för att sedan bli allt värre. Tendensen till klassrumsanarki måste börja stävjas redan på denna nivå, om vi vill få ett studiebefrämjande klimat i klassrummet. Kunde detta uppnås, skulle sammanhållna klasser vara möjligt – men inte annars.

Feltendals kalla kårar över min bibliska liknelse är helt obefogade. Varför skulle det vara omöjligt att dela upp klassen vid teoretiska moment, när det är helt i sin ordning att göra detta i musik, estetiska ämnen eller idrott? Så snart ”hjärnaktivitet” prioriteras ropas det broilerverksamhet och elitskola. Mycket märkligt.

Vi återkommer till detta med 1.60 i höjd. En gymnastiklärare, som kräver detta av alla sina elever, blir inte gammal på skolan, men i kärnämnena skall alla oberoende av läs-begåvning passera ribban. Vilket onödigt lidande i otillräcklighet, brist på självkänsla och tillkortakommande detta medför för en stor skara elever med praktiska färdigheter!

Självklart skall även denna gren få sitt, men varför nödvändigtvis på bekostnad av den del av eleverna som har lätt för de teoretiska momenten? Har vi som kunskapssamhälle råd med detta? Det finns många andra – främst organisationsinriktade – förändringar som kan göras.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons