Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

HELA FOLKETS AUKTION?

Annons

I höstas skulle jag åka tåg till Åmål: Webben, beställa, betala, hämta, åka till Centralen, vänta, köa till en baklängesstol utan fönster. I Karlstad skulle jag byta men efter Kristinehamn stannade tåget för att invänta ett möteståg och i Karlstad hade jag 30 sekunder att hinna med tåget till Åmål.

Jag trodde det skulle vänta och sprang till nästa perrong. Inga skyltar såg jag och konduktören hade försvunnit. Dock nådde jag fram i tid men just då låstes dörrarna ty det gör de numera 30 sekunder före avgång.

20 personer framför mig i biljettkön, tågklarerareexpeditionen stängd, ingen att fråga. Så jag tog en taxi och skrev sedan till SJ som inte svarade men tydligen skickade brevet vidare till Värmlandstrafik som snällt betalade den tusenlapp taxin kostade. Fortfarande vet jag inte varför tågklareraren skickade iväg ett tåg mot Stockholm som blockerade det som punktligt kom därifrån.

Nu läser jag stora SJ-annonser att så många som möjligt skall kunna åka tåg billigt "men det är något SJ kan uppnå bara genom att fylla tågen eftersom ett fullt tåg är mer lönsamt än ett halvfullt". Där satt den: Det viktiga är att SJ skall tjäna pengar, inte att resenärerna skall kunna begagna sig av vad som en gång kallades hela svenska folkets järnväg. "Två dygn före avgång säljer vi våra sista lediga platser på auktion. Utropspriset är 1 krona och budgivningen pågår fram till sex timmar innan tåget skall gå."

Idén med en basar, med "special price just for you", är jag förtrogen med. Den praktiseras i både Burundi och Jemen fast det inte finns några järnvägar just där. En kund, klient eller hjälpsökande försöker få det han har rätt till men får spä på med mutor tills motparten är nöjd. Skulle man kanske införa samma system även för sjukvården och polisen? Så att man får ange hur mycket man vill betala för en operation, för att fånga en rånare, för en brandkårsutryckning?

Jag hade trott att SJ skulle tjäna kunderna, inte förödmjuka dem genom att tvingas ägna en halv dag åt att komma över en biljett. Det systemet används inom fotboll och rockgalor där man auktionerar ut biljetter - men på tåg?

Vi tycks besatta av elektronik, att allting skall ordnas på nätet, något halvår i förväg. Julbiljetter säljs i september och visst kan man köpa biljett då om man lovat hälsa på moster Agusta. Men om ditt barn råkat ut för en olycka och ropar på mamma, pappa eller morfar, vad gör man då? Går på auktion för att köpa biljett? Eller tar bilen?

SJ tjatar om hur miljövänligt det är att åka tåg samtidigt som man infört en hinderbana för dem som vill åka. Någon jämställdhet finner jag heller inte. En X2000-resa i andra klass Stockholm-Göteborg kan, läser jag, kosta mellan 95 och 1163 kronor. Förre SJ-ordföranden Ulf Adelsohn skröt härom året med att man i framtiden skall kunna beställa räkcocktail i tågens restaurangvagnar istället för plastmackor. Men folk åker inte tåg för att äta räkor utan för att komma fram.

I Schweiz finner man det inte nödvändigt att köra proppfulla tåg. Där gör man som när jag var liten: Går till stationen, köper biljett, stiger på och åker. Tågen går ofta, vanligen på samma minuttal, plats finns det alltid, förseningar är sällsynta, anslutningarna fungerar och man kan till och med pollettera bagage och cyklar. Alla betalar lika mycket, fullpris eller halvpris om man köper ett årsabonnemang som man tjänar in efter ett par resor.

All tågtrafik har samma grundförutsättningar, en räls, stationer, personal och ett lokomotiv. Efter det sistnämnda kan man hänga en, två eller tjugo vagnar, så många som man vet brukar behövas, med råge. Vi har problem med snön men sådan finns även i Schweiz och tågen där går utan att platserna auktioneras ut, så ofta som behövs. Och folk åker tåg, miljön är bättre än här, man är närmare nollvisionen.

Så var det också i Sverige på den gamla goda tiden när det dessutom fanns nattåg. Nu är det billigare att flyga till Kanarieöarna än att åka tåg till Norrland, och hur servicen uppfattas vet vi från insändarspalterna. Vad hjälper det förresten att tågen går fortare om man måste tillbringa timmar i kö innan man ens kommer ombord? För aktieägarna och SJ-cheferna har det nog blivit bättre och kanske blir de med tiden lika populära som fondmäklare och finansvalpar?

Bengt Rösiö

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons