Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjälper verkligen hårdare tag?

Annons

Återigen skallrar ropen om hårdare tag och längre straff för de kriminella. Problemet är som vanligt att folk reagerar utan att ta reda på fakta och vilka konsekvenser förslagen leder till. Ledarskribenten Tobias Ljungvall hävdar i Signerat den 5 augusti att brottslingar sitter alldeles för lite tid i fängelse.

En rimlig fråga blir då om brottslingarna blir färre, genom att låsa in dessa på längre tid. Trots att straffen faktiskt blir längre i detta land och trots att fångarna blir allt fler, så ligger kriminaliteten kvar på samma nivå. Det kanske är dags för att våga pröva helt nya vägar för att nå fram till en lösning på detta problem.

Vidare skriver Tobias Ljungvall att en del förvirrade kriminologer hävdar att inlåsning inte har någon effekt på brottsligheten. Då frågar jag mig vem det är som är förvirrad. Det är visserligen sant som Leif G W Persson säger att de som sitter i en cell har betydligt mindre möjlighet att ställa till med ofog, än de som går fria. Men betyder det att dessa personer blir bättre människor och i framtiden avhåller sig från brott?

Det som gör artikeln mest förvirrad är att du skriver, att om brottslingarna åkte fast så fort de begick brott, skulle kriminaliteten minska. Jag delar helt din uppfattning att den skulle minska något under tiden de sitter inne. Men vad händer med dessa när de kommer ut igen.

Är inte hela poängen med kriminalvården att man ska se till att människor avstår från att begå brott. Att då bara låsa in folk utan att försöka lösa huvudproblemet kommer inte att leda till en minskad kriminalitet. Snarare tvärtom. Det är detsamma som att förespråka en fortsatt hög kriminalitet.

Tobias Ljungvall svarar:

Matematiken i mitt resonemang var mycket enkel. Om en person sätts i fängelse så fort han begår brott, i stället för att låta honom fortsätta ostört i tre-fyra år, besparas samhället en väldig massa brottslighet.

Vad som händer när brottslingen kommer ut igen är en helt annan fråga. Visst måste kriminalvården bli bättre på att bryta destruktiva beteendemönster. Men i de fall detta misslyckas, och den frigivne återfaller i brott, så är enda utvägen att lagföra honom en gång till. Helst direkt, och inte efter tre-fyra år.

Andreas Rung säger också att antalet fångar, liksom strafftiderna, i dag ökar utan att det har någon effekt på brottsligheten. Det beror på att ökningen är så liten. Så länge konstant brottsaktiva människor bara passerar kriminalvården vart fjärde år, har en månad hit eller dit självklart ingen märkbar betydelse.

ANDERS RUNG

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons