Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hög tid för en ny syn på Israel-Palestinakonflikten

Annons

För att kunna bilda oss en uppfattning om konflikten mellan Israel och Palestina har vi under sex dagar besökt Israel och de av Israel ockuperade områdena på Västbanken och i östra Jerusalem. Vi har träffat politiker, människorättsorganisationer, kyrkoledare och vanliga medborgare från bägge sidor.

Den bild som har vuxit fram är ur ett människorättsligt perspektiv djupt upprörande. Sam-tidigt har vi från bägge sidor sett vilja och förmåga att förstå den andra sidan och mod att stå upp för mänsklig värdighet och internationell rätt. Vi har förstått att en stor majoritet på bägge sidor vill leva i samexistens och fred, men att rädsla och brist på information är ett hinder för en positiv utveckling. Därför är det avgörande att de krafter som i både Israel och Palestina agerar som brobyggare, med målet att både israeler och palestinier ska kunna leva i frihet och värdighet, får ett tydligt stöd från omvärlden.

Beslutet att utrymma åtta-tusen bosättare från Gaza var ett steg i positiv riktning. Det nya avtal som nu har förhandlats fram, och som bland annat innebär att gränsstationen mellan Gaza och Egypten ska öppnas är ytterligare ett steg i rätt riktning som måste följas av flera som ökar friheten för de boende på Gaza.

Samtidigt som bosättningarna avvecklades på Gazaremsan, fortsatte och fortsätter inflyttningen av nya bosättare såväl till östra Jerusalem som till Västbanken. Detta utgör ett direkt brott mot den fjärde Genèvekonventionen, som förbjuder en ockupationsmakt att flytta egen befolkning till det ockuperade området. De stora, nya bosättningarna riskerar närmast att klyva Västbanken på mitten och att skapa ett antal isolerade öar som är omringade av israeliska bosättningar. Nya vägar, till vilka enbart israeler har tillträde, dras fram mellan bosättningarna och bidrar till att skära sönder det palestinska landskapet. För att resa mellan palestinska städer och mellan palestinska landområden måste palestinierna färdas på vägar avsedda enbart för palestinier. Det vi ser växa fram tar allt mer form av ett apartheidliknande system.

Muren/barriären mellan Israel och de ockuperade områdena byggs vidare och skär rakt genom palestinska samhällen. För närvarande har endast 20 procent av denna byggts på den internationellt erkända gränsen. Resten byggs inne på palestinsk mark och berör direkt en tredjedel av den palestinska befolkningen. Kontakten mellan palestinierna i östra Jerusalem och de på Västbanken blir allt svårare att upprätthålla. Detta leder till att den ekonomiska utvecklingen stryps och till att palestinier på Västbanken får allt svårare att ta sig genom vägspärrarna till sina skolor och sjukhus i östra Jerusalem.

Palestinska familjer skiljs åt inne i Jerusalem, då muren på flera ställen dras rakt genom de palestinska kvarteren. På så vis utsätts palestinierna för stor press att flytta till Västbanken, vilket väcker frågan om Israel vill göra det omöjligt för palestinier att bo kvar i östra Jerusalem. Situationen förvärras även i andra städer. Vi såg till exempel hur den gamla centrala stadskärnan i Hebron och delar av Betlehem isoleras och förtvinar till följd av murbygget och Israels ockupationspolitik. Israeliska män, som tjänstgjort som soldater i den israeliska armén, vittnar om systematiska kränkningar av den humanitära rätten, riktade mot palestinier.

Israeler och palestinier behandlas olika. En ny israelisk lag förbjuder en palestinier med västbanks- eller gazaidentitet, som gifter sig med en palestinier som bor i Israel eller i östra Jerusalem, att bosätta sig i Israel/östra Jerusalem. Israeler som gifter sig med människor från andra delar av världen har dock rätt att ansöka om medborgarskap och om att få bosätta sig tillsammans i Israel.

Israel har ett legitimt säkerhetsintresse och har därför rätt att bygga en säkerhetsbarriär på den internationellt erkända gränsen. Men en mur som byggs på ockuperad mark och som skiljer palestinier från jordbruksland, skolor, släkt och vänner leder till ökad frustration och vrede mot Israel. Den som vill värna om Israels möjlighet att leva i fred och säkerhet bör därför ge stöd till de krafter som vill avveckla bosättningarna och bedriva en politik som utgår från folkrätten.

Sverige ska inte ge stöd till israelisk militär och polis så länge deras aktiviteter strider mot folkrätten och den internationella humanitära rätten. Lika självklart är det att ta ställning mot brott mot mänskliga rättigheter, korruption och terrorist-aktioner från den palestinska sidan.

EU är Israels största handelspartner och har som sådan makt att påverka fredsprocessen. Genom ett särskilt handelsavtal mellan EU och Israel, ges Israel förmånen att exportera varor till EU med mycket låga tullsatser. Avtalet villkoras dock av att Israel följer de mänskliga rättigheterna. Därför bör Sverige tydligt driva att EU i alla delar tillämpar det avtal som existerar mellan EU och Israel.

Det är hög tid att göra upp med en föråldrad syn på Israel-Palestinakonflikten som utgår från att det måste ske ett val mellan att stödja Israel eller Palestina. Det behövs nytt ledarskap på båda sidor, som väljer att blicka framåt i stället för att gräva ner sig i gamla oförrätter. Vägen till fred är ett tydligt stöd till krafter på båda sidor som vill välja att leva i fred, samexistens och respekt. Sverige och EU har ett stort ansvar för att bidra till att göra detta möjligt.

Erling Wälivaara (kd)

Christer Winbäck (fp)

Nils Oskar Nilsson (m)

Stina Larsson (c)

Carina Hägg (s)

Luciano Astudillo (s)

Yvonne Ruwaida (mp)

Karin Thorborg (v)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons