Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hopplös strid för ett bra och fungerande liv?

Annons
Talltorps gruppbostäder. Skribenten är upprörd över behandlingen av sin son. Foto: jonas bilberg/arkiv

Ett helt liv har vi stridit för rätten till ett bra och fungerande liv för vår son med Kanners syndrom (utvecklingsstörning-autism). Efter 12 debattartiklar i VLT byggdes Talltorps gruppbostad 2004. Allt finns dokumenterat ¿i min bok ”Växa med Torbjörn – och med autism” (Recito förlag).

Vi har hela tiden sedan dess försökt att vägleda Proaros i konsten att ge adekvat vård och omsorg till vår son. Periodvis har det fungerat hyggligt och vi började hoppas på god fortsättning. Jag skrev då under år 2011 ovan nämnda bok. Vi trodde också att de kommunala myndigheter som har ansvar för LSS (Lagen om Särskild Service för funktionshindrade) också skulle bättre förstå hur vården borde bedrivas. Men det har gått åt fel håll!

Orsaken är att boken har kostat undertecknad mycket pengar, särskilt som jag anser att viktiga befattningshavare måste få en bild av kampen för värdig omsorg. Boken har jag därför på egen bekostnad köpt och skickat till viktiga befattningshavare, som har haft svårigheter att se denna grupp av autister och deras behov, samt till släkt och anhöriga för saklig information.

VeC Pro-Aros Vård och Omsorg har läst boken och gruppbostaden har fått ett flertal böcker – för studium!

Då jag är gammal pensionär (83 år) och behöver få stöd för bokutgivningen begärde jag hos överförmyndarnämnden att få 20¿000 kronor från vår sons transaktionskonto, som vuxit (på grund av brister i LSS?). Överförmyndarnämnden svarade: Boken är inte till nytta för Torbjörn! Därför ”Nej”.

I vrede över nämndens okunniga beslut sa vi upp oss som gode män. Vi tänkte också att vi kanske måste få en ny kunnig person som kunde axla vårt ansvar.

Vad har hänt sedan dess?

1. Man tillsatte en ny god man, som först gav ett gott intryck. Men då vi påpekade brister ¿i gruppbostadens omsorg fick vi av personal veta: Ni är inte gode män och har ingenting att besluta om längre!

2. Vår son hade under ”författaråret” gått upp 6 kilo i vikt. Detta är alarmerande på grund av hans svaga fötter. Anledningen till detta var att personalen minskat hans nödvändiga motion.

3. Då vi föreslog ökade promenader, sa personal och god man: ”Vill han inte gå, ska han slippa!” Han hade en stor blåsa i fotvalvet. Men orsaken till att han inte ville promenera brydde man sig inte om. Då min fru (sjukgymnast) undersökte skon, såg hon att inläggen var omkastade i skorna, vilket orsakat skadan. Det var ytterst svårt att ha skorna på.

5. Då vi lagt inläggen rätt gjorde vi en utflykt till H-hammar och gick 8 kilometer i full fart utan problem. Han är mycket tålig!

Jag har följande frågor till Proaros omsorg och överförmyndaren:

a) Hur får vikarierande personal nödvändig information för sitt svåra arbete inom omsorgen?

b) Vilken uppfattning har man om föräldrars sakkunskap?

c) Hur skaffar sig överförmyndarnämnden nödvändig information före beslut?

d) Varför är det så svårt att ta reda på sakförhållanden före beslut?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons