Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

HSO: Vad vill landstinget med handikapprörelsen?

Idag framstår Västmanland mer eller mindre som ett U-län (passande länsbokstav) när det gäller stödet till handikapporganisationer.

Annons

Landstingsledningen skyller på bristande resurser och anser sig inte ha möjlighet att höja bidraget till handikapprörelsen.

Samtidigt river man upp ett beslut om att minska antalet personer i landstingsfullmäktige när Heby försvann från den västmanländska kartan, samt ökar antalet landstingsråd till en kostnad av över tre miljoner kronor per år.

Man anställer två konsulter för närmare 650 000 kronor i månaden som ska hjälpa till att avlasta landstingsdirektören dels i Västerås samt i Fagersta. För en av dessa månadslöner skulle handikapprörelsen i Västmanland kunna få sin totala ekonomi att gå ihop.

Här ovan har vi mest talat om Handikappföreningarnas samarbetsorgans (HSO) ekonomi, men den ser likadan ut för gamla handikapporganisationer såsom Synskadades riksförbund i Västmanland, SRF, De handikappades riksförbund i Västmanland, DHR, och Riksföreningen för social och mental hälsa, RSMH.

Handikapprörelsen i Västmanland har funnits i över 50 år och har till sin uppgift från start varit en kamratstödjande organisation. Idag fungerar handikapporganisationerna även som remissinstans till bland annat Landstinget Västmanland. Vårt arbete inriktas i stort på att fungera som expertgrupp när det gäller tillgänglighets- och bemötandefrågor, där vi är med som utbildare. Vi anordnar seminarier där vi bjuder in företrädare för kommuner, landsting och privata företagare.

Handikapporganisationerna består av ideellt arbetande personer som försöker att efter bästa förmåga utföra allt detta som en anställd ombudsman gör. För detta har handikapprörelsen erhållit ett landstingsbidrag på 1976000 kronor per år, vilket motsvarar 7:55 konor per person i Västmanland. Detta bidrag har legat still sedan 15 år tillbaka och har därmed kraftigt urholkat våra möjligheter att delta i det samhällsbyggande arbete som är så viktigt för såväl funktionshindrade som normalt friska människor.

Med en genomsnittlig ökning av bidraget på fyra procent årligen skulle handikapprörelsen idag få 3,4 miljoner kronor per år.

HSO är en samverkansorganisation för 27 handikapporganisationer och har för samverkan och hyra av lokaler till organisationerna erhållit ett landstingsbidrag på 569000 kronor. Landstinget äger lokalerna och debiterar för dessa 350000 kronor per år. För 2007 har landstinget minskat bidraget till HSO till 300000 kronor per år och menar att organisationerna skall betala mellanskillnaden upp till 569000 kronor.

Tanken enligt landstinget är att man gjort en omställning av bidragssystemet och att organisationerna får ut ett högre bidrag och därmed kan HSO kräva mellanskillnaden den vägen.

Problemet är som tidigare nämnts att bidragen inte uppräknats på 15 år och genom omfördelningen har vissa organisationer fått mer pengar för att täcka det behov av medlemsverksamhet som funnits sedan länge. Detta är, som vi kan se, redan intecknade bidrag och därmed finns inte möjligheter att pungslå dessa organisationer på deras aktivitetspengar.

Om inte landstinget skjuter till mer pengar - till HSO i synnerhet och till övriga organisationer i allmänhet - är risken mycket stor att Västmanland som enda län i Sverige blir utan ett samverkansorgan för handikapporganisationer. En nedläggning av HSO och Handikappföreningarnas hus närmar sig allt snabbare. Landstinget skulle bli tvunget att föra dialog med ett stort antal handikapporganisationer istället för en som för samtligas talan. Har Landstinget Västmanland råd och tid med detta?

Landstinget har i sitt Handikappolitiska program skrivit att samverkan med handikapporganisationerna på samtliga nivåer är av central betydelse och landstinget ska ta sitt ansvar för att ge funktionshindrade möjligheter att delta i samhällslivet på samma villkor som andra. Är detta bara en klyscha?

Sverige var dessutom en av initiativtagarna till FN:s standardregler rörande delaktighet och jämlikhet för människor med funktionshinder. Detta är ingen lag, men Sverige (stat, kommuner och landsting) har förbundit sig att följa dessa regler. Där fastslås i regel nummer 18 att man skall stödja handikapporganisationerna.

Inge Sandin

Ordförande

Handikappföreningarnas Samarbetsorgan i Västmanland

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons