Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Huntington varnar för tudelat USA

Annons

Den senaste tidens inrikespolitiska träta i USA har rört de illegala invandrarnas ställning. I fokus för den anständiga sidan av debatten har ekonomin stått. Fortsatt öppna gränser och inga rättigheter åt de illegala invandrarna ger näringslivet ett stort utbud av billig arbetskraft. Invandringen av lågkvalificerade arbetare gör samtidigt livet svårare för USA:s fattiga att få jobb och en dräglig lön att leva på.

Allt handlar emellertid inte om ekonomi. Mindre anständiga toner, ibland rent främlingsfientliga, har hörts från högerpopulister som oroar sig för kulturell degenerering. De vill skicka tillbaka invandrarna dit de kommer ifrån, vilket närmast uteslutande är det spansktalande Amerika.

En som häromåret tog sig an just den kulturella frågan, från en liknande utgångspunkt men på ett mer sofistikerat sätt, är statsvetaren Samuel Huntington i boken Who are we? - the challenges to Americas national identity.

Huntington, som vann internationell berömmelse efter att på 1990-talet ha varnat för en kommande kamp mellan världscivilisationerna, utfärdar i Who are we? ännu en varning: den här gången för att USA håller på att bli ett tudelat land.

Det som bekymrar Huntington är den stora invandringen av hispanics, det vill säga människor från de spansktalande länderna söder om USA. Och särskilt bekymrad är han över det väldiga inflödet av mexikaner. Det är en invandring som både till antalet och karaktären skiljer sig från vad USA tidigare upplevt, och Huntington anser att de tidigare lyckosamma erfarenheterna av immigration inte är relevanta för att förstå den invandring som nu äger rum.

Historiskt har USA:s immigranter kommit från skilda länder med olika kulturer och språk, och när de korsat Atlanten har de också varit tvungna att lämna sina hemländer bakom sig. De första nybyggarna var anglo- saxiska protestanter. Såväl den etniska tillhörigheten som religionen har sedan länge spelat ut sin tidigare centrala roll för en gemensam amerikansk identitet, men däremot har de brittiska nybyggarnas språk och kultur kommit att utgöra det sammanhållande kittet i ett mångetniskt USA. Till dags dato har immigrantgrupper så framgångsrikt anslutit sig till den amerikanska majoritetskulturen att man till exempel talar om italienska och kinesiska WASP:s (vita anglosaxiska protestanter).

Men medan andra immigrantgrupper assimilerar sig väl är detta inte fallet med hispanics, som i stället tar avstånd från den anglosaxiskprotestantiska kulturen samtidigt som de bygger upp sina egna enklaver. Huntington anger flera förklaringar till skillnaderna, varav en avgörande är det stora antalet hispanics, en annan att dessa koncentrats till vissa regioner, en tredje att de inte lossat på banden till hemlandet.

Hispanicgruppen gick nyligen om den afroamerikanska i storlek och håller trenderna i sig med fortsatt invandring och hög nativitet kommer hispanics att år 2050 utgöra 25 procent av USA:s befolkning. Hispanics finns förvisso i hela USA, men många av dem har sökt sig till södra Kalifornien (framför allt mexikaner) och Florida (kubaner). Där är de i majoritet eller nära på, och något större tryck eller behov av att assimilera sig med majoritetskulturen eller att tala engelska existerar inte. Samtidigt förblir kontakterna intensiva och samhörigheten stark med hemländerna.

Allra tydligast gäller detta mexikanerna i södra Kalifornien. Mexiko ligger på andra sidan om den trehundra mil långa landgränsen i söder, och Kalifornien tillhörde Mexiko fram till USA:s erövring vid 1800-talets mitt. Just närheten och histo-rien, menar Huntington, gör mexikanerna till ett särskilt problematiskt fall: I stället för att emigrera till USA tar många mexikaner med sig Mexiko en bit norrut till vad som tidigare var eget territorium. Och så ser i viss mån även ledande mexikanska politiker på saken, exempelvis har presidenten Vicente Fox beskrivit sig själv som president för 123 miljoner mexikaner: 100 miljoner i Mexiko och 23 i USA.

Med en fortsatt växande och självmedveten hispanicgrupp som hävdar sin kulturella och språkliga särart gentemot majoritetskulturen, blir det enligt Huntington svårt att i framtiden finna något gemensamt kitt för alla amerikaner att samlas kring. Det kommer att bli två olika USA: dels USA som vi lärt känna det, dels ett annat USA med ett annat språk och med en annan kultur.

När Huntington i mitten av 1990-talet gav ut boken Clash of civilizations (i svensk översättning Civilisationernas kamp), i vilken han pessimistiskt förutspådde att Väst kommer att ställas mot Islam, fick han ett mycket svalt mottagande. Efter terrordåden den 11 september och ilskan efter Muhammedkarikatyrerna tidigare i år har emellertid fler blivit benägna att ge honom rätt.

Liksom i Clash of civilizations behandlar Who are we? ett känsligt ämne som lätt kan missbrukas av extrema krafter. I båda böckerna har frågeställningarna varit djupgående och tidshorisonten utsträckt. I Who are we? begränsar sig Huntington emellertid inte enbart till rollen som pessimistisk realist, utan han tar också ideologisk ställning för vilket slags USA han helst ser i framtiden. Detta uppriktiga, men kontroversiella ställningstagande, har säkert bidragit till att Who are we? fått ett om möjligt ännu svalare mottagande än vad Clash of civilizations en gång fick.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons