Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur EU-byråkratin utvecklar sin detaljreglering

Annons

1991 kom ett direktiv om standardiserade körkort i EU. Utseendet på körkorten skulle harmoniseras och principen om ömsesidigt erkännande skulle gälla mellan EU-länderna. Ett körkort från ett EU-land skulle också gälla i ett annat EU-land. Detta skapade dock negativa konsekvenser. Till exempel kunde mindre nogräknade svenskar köpa ett spanskt körkort med en falsk adress i Spanien och sedan byta till sig ett svenskt körkort. Kenyaner som medlemmar i brittiska samväldet kunde byta till ett brittiskt körkort och sedan till ett körkort i vilket EU-land som helst.

Problemet med "körkortsturismen" kunde EU-kommissionen bara bemöta på ett sätt - med utökade byråkratiska regler. Nu har det kommit ett nytt förslag till körkortsdirektiv som sätter upp regler och definitioner för allt från EU-mopeder till lastbil med tungt släp. Noggrant spaltas upp exempel som körkortsbestämmelse för D1+E och så vidare.

Olika sjukdomar och körkortsinnehavares möjlighet att framföra fordon, om de har en av dessa sjukdomar, ska också räknas upp i direktivet. I denna del fick EU-parlamentets ledamöter exempelvis sitta och rösta om huruvida den som lider av angina pectoris i vilotillstånd eller sinnesrörelse ska få körkort utfärdat genom medlemsstaternas avgörande eller inte.

Syftet med det nya körkortsdirektivet är att motverka fusk (som tidigare EU-regler gett som konsekvens), underlätta rörligheten (som alltid är grundregeln oavsett konsekvens) och öka trafiksäkerheten (vem kan vara mot det?).

Men den stora frågan är - hur långt kommer EU-byråkratin att gå, om man på EU-nivå hela tiden utvecklar en detaljreglering av detta slag och misstror medlemsländernas möjlighet att åtgärda ovannämnda problem?

Ömsesidigt erkännande när det gäller straffrätt ska gälla mellan medlemsländerna, men när det gäller körkorts utfärdande har man inget förtroende för nationella parlament och myndigheter. Varför har man inte förtroende för medlemsländerna att själva kunna åtgärda problemen med falska körkortsöverföringar mellan EU-länderna? Ursprungslandsprincipen ska gälla och en vara som är tillåten i ett EU-land ska vara tillåten i alla EU-länder. Men just körkort ska regleras på EU-nivå.

Vill man krångla till saker i framtiden, så ska det väl komma EU-direktiv på hur körkortsutbildningen ska se ut i detalj i medlemsländerna eller när och hur man får tala i mobiltelefon när man kör bil. Allt detta är ju trafiksäkerhetsfrågor som EU anser sig vara bäst på att handha.

Historien om körkorten är mycket talande. Tar man ett steg mot harmonisering och skriver ett EU-direktiv, ger det ibland en del negativa konsekvenser. De problemen ska mötas med ytterligare regleringar på EU-nivå. På så vis går det vidare och byråkratin hittar alltid nya uppgifter åt sig själv, tills det att den europeiska enhetsstaten är ett faktum. Alla i EU-kommissionen eller EU-parlamentet har en hjärtefråga som de vill reglera på EU-nivå. Talet om subsidiaritet och beslut som ska fattas på "lägre" nivåer är bara tomt prat.

Hélène Goudin

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons