Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idéforum: Ett enfaldigt leve för Folkpartiet

Annons

Det bästa med skolminister Jan Björklund (FP) och hans co-drivers är att de lockar fram en tydlig skiljelinje bland Sveriges skolfolk och dess publik. Ett enfaldigt leve för Folkpartiet.

Å ena sidan finner vi en militant hållning som förespråkar hårdare tag och snabba lösningar med fokus på kärnämnenas betyg. Å andra sidan mänskligare bemötande och långsiktiga lösningar och en analytisk hållning med fokus på att kunskap går betydligt djupare än vad skolämnen gör. I dag vet väl alla, att skolan ska utbilda initiativrika, kreativa och ansvarstagande samhällsmedborgare. Vilka är då de bästa vägarna att nå det målet?

Forskning visar tydligt att fokusering på betyg och prestation leder till sämre kunskaper jämfört med att betona och stimulera elevernas nyfikenhet och inre lust att lära. Ju mer vi betonar betygens betydelse, desto mer ytligt prestationsinriktade blir eleverna. Det hävdar Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet.

Betygshets leder till övergående kunskaper istället för djupgående. Man lär för att få bra betyg, inte för att förstå. Dessutom framkallar hetsen stressade elever och inspekterande lärare. Det är som bäddat för ett samhälle med diktatoriska förtecken och där begrepp som empati blir något att fnysa åt.

Först när skolans medarbetare befinner sig i en meningsfull och pedagogisk helhetsvision, som baseras på en insiktsfull förståelse av själva uppdraget, och först när skolledare i sina hjärtan berörs av sina medarbetares stressande och ohållbara arbetssituation kan vi få en i praktiken demokratisk skola.

För att vinna röster sprider Björklund villfarelser om att kontrollskolan med hårda tag och sanktioner skulle leda till personlig utveckling och fördjupade kunskaper. Det är ungefär som att säga att det är utvecklande och lärorikt att vara inlåst i fängelse i nio år för att lära sig att lyda. I ett fåtal fall kan det ligga någon sanning i det, men då måste man också kalkylera med att flera tar livet av sig eller hamnar i djupa depressioner.

Att som personal sällan eller aldrig ges tid att sitta ner med kolleger och reflektera över sin situation eller ens hinna vara varandras "containrar" och glädjemottagare bidrar starkt till en odemokratisk och hänsynslös skola. Vem vill jobba kvar i en rivningskåk med stresståliga och frustrerade byggnadsarbetare?

Hur många av skolans anställda går omkring och känner att de inte räcker till för sina elever, för sina kollegor eller för sig själva? Hur påverkar det i sin tur deras familjer och vänner? Kan folkpartistiska vapendragare över huvud taget tänka i sådana banor eller har skygglapparna flaxat ner över både ögon och öron?

Vår tids revolution handlar om att som skolpersonal aldrig acceptera stressframkallande scheman, vara ärlig mot sin egen humanistiska övertygelse och kanske till och med tacka nej till en kvävande tjänst. Det handlar om att inte vara lojal mot sin arbetsgivare om denne kräver "elev- och samhällsfientliga insatser", höja den knutna näven som ett tecken på att den en gång varit öppen, men att nu är gränsen nådd. Vi har inte råd att låta elever falla igenom det psykosociala skyddsnätet eller formas till prestationsinriktade egoister. Vår tids revolution handlar om att politiker, som sätter ekonomiska värden framför humanistiska, inte längre ska ha mandat att dirigera skolan.

Anders Caringer

LENA Schilström

Västerås Pedagogiska idéforum

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons