Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ines Vikblom: Patienten måste alltid stå i centrum

De senaste tiden har flera debattartiklar och insändare publicerats i och de pekar på att flera patienters perspektiv behöver tas i landstingets verksamhet.

Annons
Vård till alla. Det spelar ingen roll om patienten är ett barn eller vuxen som är i behov av sjukvårdens hjälp, skriver Ines Vikblom.

Det räcker inte med att stärka enbart barnperspektivet. Egentligen är det en självklarhet att Sverige och dess landsting måste följa såväl in-hemska regler och lagar som internationella, till exempel FN:s barnkonvention. Det är en bra idé att införa barnpiloter. Samma idé skulle även behöva tillämpas för personer med långvariga eller kroniska sjukdomar i form av personliga patientombud.

Sverige och Landstinget Västmanland har även skrivit under FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar och förbundit sig att följa dessa. Bland de 22 standardregler, avsedda för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning samma rättigheter, möjligheter och ansvar som övriga samhällsmedborgare, finns det även några regler som just gäller landstinget.

Regel 3 handlar om rehabilitering som ska bland annat ges av landsting till människor med funktionsnedsättning för att dessa ska kunna uppnå och behålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga. Förutom FN:s standardregler finns det även rehabilitering som en landstingsskyldighet i Hälso- och sjukvårdslagen samt i Socialstyrelsens prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Bland fyra prioriteringsgrupper finns rehabilitering inom prioriteringsgrupp II, med andra ord ganska högt upp på rankinglistan.

Vem har landstinget utsett till att följa upp om lagar och konventionen följs för dessa patientgrupper? Än så länge känner jag inte till någon som har tagit på sig detta ansvar.

Många patienter och anhöriga vet nämligen inte om patienters rättigheter i Sverige för det finns ingen samlad information om dem och som kunde underlättar vardagen väldigt mycket för långtidssjukskrivna. Tar till exempel sjukresor och ersättningen av dem genom landstinget eller möjligheten till både ett andra utlåtande eller vård utomlands inom EU, när man som patient och anhörig inte är nöjd med vården och när ett landsting inte klara av vårdgarantin för undersökningar, behandlingar och rehabilitering. I sådana fall blir det viktigt för patienter och anhöriga att få information från början om vilka möjligheter som finns.

Ett annat förslag är att landstinget ska ha fast anställda läkare i stället för hyrläkare. Även detta förslag är bra. En fråga dock: Gäller det alla områden eller är det bara vissa områden?

Där det verkligen behövs fasta läkare är inom psykiatrin. Utan kontinuitet blir det en ohållbar situation för alla inblandade, men mest för patienter och deras anhöriga. En person, vars psykiska hälsa inte är god, behöver just en fast läkarkontakt. Förutom den krävs det även en trivsam miljö för patienter som behöver vara inlagda på psykiatriska kliniken. Det säger sig självt att utan aktiviteter och ingen terapi borde det vara svårt att motivera patienter att tänka positivt och att bli frisk.

Om landstinget menar allvar med att fortsätta utvecklingen av vården i länet, så måste landstinget styras av processtänkandet enligt förslaget om kunskapsstyrning som baseras på processtänkandet.

När processtänkandet blir verklighet inom hela landstingets verksamhet, kommer man att upptäcka att patienten alltid måste stå i centrum och då spelar det ingen roll om patienten är ett barn eller en vuxen i behov av sjukvårdens hjälp.

Ines Vikblom

patientanhörig, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons