Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inför en girighetsskatt

Annons

I det postindustriella samhälle som nu växer fram är vi inte lika beroende av att det finns en del personer, som är så rika att de kan satsa kapital på olika risker. Det helt dominerande kapitalet är i dag pensionskapitalet och det borde förvaltas och styras demokratiskt av pensionstagarna.

Det skulle innebära att de investeringar som gjordes skulle vara långsiktiga och syfta till att skapa arbete och en hållbar tillväxt, och därmed bli en bättre garanti för framtida pensioner än dagens spekulations- och bonusekonomi. De stora framsteg som gjordes när samhället demokratiserades genom den allmänna rösträtten skulle få en motsvarighet i det ekonomiska livet om det blev mer demokratiskt organiserat.

I det framväxande kunskaps- och informationssamhället kan inte inkomst- och förmögenhetsklyftorna vara så stora som idag. Det finns inga vare sig rationella eller andra motiv för detta. Vi har under de senaste årtiondena haft en utveckling där de ekonomiska klyftorna ökat och skapat djupa svarta hål i moral och etik. Det har lett till ett hårdare socialt och psykiskt klimat. Vi har fått en girighetsekonomi som människor upprörs över och kan knäcka framtidstron hos breda grupper i det svenska samhället.

Hur kan vi börja byggandet av ett rättvisare samhälle? De flesta är säkert av den åsikten att inkomster på mer än två miljoner kronor om året kan det vara svårt att hinna med att konsumera på det som är viktiga behov för tillvaron, som mat, bostad, resor eller rekreation. Om vi studerar de som har de stora inkomsterna så placerar de pengar i flera bostäder, fritidshus eller lantegendomar. Köper båtar i miljonklassen, spekulerar i aktier och andra värdepapper.

De måste ägna mycket tid att förvalta sina höga inkomster och förmögenheter och kan omöjligt få tid att utföra ett produktivt arbete för de företag och styrelser de sitter i. De kommer in i en girighetscirkel och använder mycket av sin tid till att uppfinna bonussystem och pensionsvillkor som gynnar dem. Se numret av Veckans Affärer som handlar om hur Skandiadirektörerna såg till att dela ut över fem miljarder till sig själva.

Det fanns tidigare i Norge ett tak på 1,8 miljoner kronor om året som högsta inkomst. Jag är medveten om att det i en internationell ekonomi inte går att ha inkomsttak. Däremot skulle man kunna införa en nivå till, då det gäller statlig skatt på inkomster.

Målet med 1991 års skattereform var att endast cirka 15-20 procent skulle betala statsskatt. Den brytpunkt där en statsskatt på 20 procent inträder ligger idag på nära 26000 kronor i månaden, och kanske behöver justeras uppåt så att 85 procent av inkomsttagarna endast betalar kommunalskatt. För inkomster över 39000 kronor i månaden betalas statlig skatt på 25 procent, den så kallade värnskatten som infördes då statens ekonomi sanerades. Justera gärna den gränsen uppåt till kanske 50000 kronor, men inför en girighetsskatt på inkomster över 150000 kronor i månanden.

Det kanske något skulle kyla ned den girighet som tycks vara oändlig för vissa i samhället. Jag tror det skulle vara bra för samhällsmoralen om dessa oerhörda inkomster och pensioner vissa näringslivstoppar, mediachefer, artister och andra tjänar, kunde dämpas något. Och det tycks inte finnas något bättre medel än högre skatt.

Låt oss påminna om Platons politiska teori i Lagarna, där det står "att den rikaste samhällsmedborgaren inte får vara mer än fem gånger rikare än den fattigaste". En tanke som låter ganska förnuftig även idag.

ROLAND SUNDGREN

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons