Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingrid Olsson: När man förstår är matte roligt!

Annons

Varför tycker så många i alla åldrar att det är roligt att lösa sudoku och andra knep och knåpuppgifter? Kanske för att det är spännande att se om man kommer på systemet, hittar mönstret, kombinationen och ser sambanden.

Det är just det som skolmatematiken också handlar om. När man upptäcker allt detta, då inser man att kan jag det här då kan jag ju det där och det där också. Då får man även en god träning i abstrakt och logiskt tänkande, vilket man har nytta av i alla ämnen och i alla vardagssituationer. Men om matematiken blir ett kopierande av bokens uppgifter utan eget tänkande, är risken stor att det kreativa logiska tänkandet snävas in i stället för att utvecklas. Så har ofta skett tidigare i skolmatematiken, där många elever slutat tänka själva och i stället förlitat sig på bokens lösningar. Elever uppfattar ofta att svaret är det viktiga, men det är vägen fram till svaret, hur man tänkt, som är det viktigaste.

Flertalet elever älskar matte under sitt första skolår. Att skriva rätta svar och få hörnen klippta är ofta en tillräcklig morot för att arbeta vidare. Efter några år när uppgifterna kräver matematisk förståelse blir det tungt för många som bara "råräknat" utan förståelse och matte upplevs då tråkigt och svårt. Möter man dessa elever i år 3, år 5, år 8 eller på gymnasiets IV-program så måste man hjälpa dem att förstå den grundläggande matematiken. Det är inte lätt att till exempel förstå decimaltal om man inte förstått hur vårt tiobassystem med heltal fungerar.

Redan från förskola, förskoleklass och de tidiga skolåren måste barn få chans att förstå begrepp, se samband och mönster samt utveckla logiskt tänkande och goda strategier i matematik. Detta kräver undervisning i matematik, där lärare-elever och elever-elever arbetar mycket konkret och resonerar matematik. Det dominerande arbetssättet i svensk skola i dag är emellertid att elever räknar framåt i egen takt, en typ av individualisering som uppskattas av många föräldrar. Läraren ska vara mer typ coach, och undervisning har blivit ett fult ord. Det blir lätt en lotsning framåt i böckerna och många elever "gör" sidor utan att förstå. Detta är en av orsakerna till dagens försämrade resultat i matematik generellt sett, för resultaten varierar mycket.

Den individualisering som beskrevs ovan är en hastighetsindividualisering där i princip alla gör samma sak fast i olika takt. I stället bör det vara en individualisering där elever får chans att arbeta olika "djupt" inom ett moment. Alla är vi olika och behöver få lämpliga utmaningar. Vi anser det självklart att elever hoppar olika långt i längdhopp men har svårare att acceptera att det skiljer sig när det handlar om att lära sig matematik. I tidningar väljer vi svårighetsgrad på korsord och sudoku, för det är när utmaningen passar oss som det är spännande och roligt.

Det är min övertygelse att om skolan ska lyckas med att förändra matematikundervisningen behövs en förändrad syn på skolmatematiken i samhället. Många lärare har redan lyckats och har positiva elever och föräldrar. Många andra har försökt men ofta blivit ifrågasatta av föräldrar och sedan gått tillbaka till det traditionella. Goda matematikkunskaper kräver bra undervisning. Jag önskar att lärarna får en ärlig chans.

Ingrid Olsson

Lärare, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons