Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jackie Jakubowski: Det blir en missvisande sammanblandning

I presentationen av Andreas Malm nyutkomna och uppmärksammade bok, Hatet mot muslimer, kan man läsa att "Hatet mot muslimer handlar om den växande islamofobin".

Annons

Detta påstående är mer problematiskt än det till synes verkar vara. Risken finns nämligen att varje kritisk röst om religionen islam betecknas som angrepp på denna religions utövare.

Det är många som i den svenska debatten blir kallade islamofober: Dilsa Demirbag-Sten, som skrivit om intoleransen mot minoriteter i muslimska länder); Svenska kommittén mot antisemitism, för sin rapport om antijudiska stämningar bland muslimska ungdomar i Sverige; iranska feminister, som uppmärksammat kvinnoförtryck i de länder där sharia-lagen tillämpas; Fredrik Malm, folkpartisten som avslöjat att en muslimsk extremist predikat i Stockholmsmoskén och rättfärdigat självmordsbombare; kurdiska kvinnor, som hävdar att hedersmord är vanligt i det patriarkala, muslimska samhället. Förmodligen också jag själv efter denna artikel.

Här görs ingen skillnad mellan Sverigedemokraternas rasistiska dravel och en saklig akademisk religionskritik; ingen skillnad mellan å ena sidan fördomar och diskriminering som drabbar svenska muslimer när de söker arbete och hävdar sin rätt att bygga moskéer, och å andra sidan den tidigare holländska parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Alis vittnesmål om det förtryck hon erfarit i den muslimska miljö i Somalia där hon växte upp.

Att beteckna den typen av kritiska röster som islamofobi leder till att det blir omöjligt att bedriva någon som helst saklig kritik av religionen islam eller av företeelser i den muslimska världen och bland muslimska minoriteter i Europa. Och faktum är att det är just detta som Islamiska konferensen, en organisation som samlar 57 muslimska stater, nyligen lyckats driva igenom i FN:s råd för mänskliga rättigheter: varje typ av religionskritik jämställs med diskriminering av människor som utövar denna religion; yttrandefriheten får inte användas för att kritisera islam.

Men religionskritik av islam (liksom av vilken annan religion som helst) och ifrågasättande av islams normer och ideal är nödvändigtvis inte uttryck för hat mot eller diskriminering av muslimer.

"Begreppet islamofobi sammanblandar religionskritik av islam med rasism", skriver en grupp författare i ett öppet brev i den franska tidningen Charlie Hebdo. Bland dem finns personer med muslimsk bakgrund - Salman Rushdie, Irshad Manji och Taslima Nasrin. De tar avstånd från användande av detta begrepp, som de anser är missvisande.

Att man ifrågasätter begreppet "islamofobi" betyder dock inte att man förnekar att det förekommer diskriminering av och fördomar mot människor som har islam som religion.

En riktigare beteckning skulle då vara "muslimhat" eller som Pernilla Ouis, själv muslim och forskare vid Malmö högskola, föreslagit: "muslimofobi". Detta skulle, menar hon, göra det möjligt att förkasta islamismen, som är en extrem politisk ideologi, och kritisera islam - utan att anklagas för fientlighet mot muslimer.

Den majoritet av Europas muslimer som är främmande inför extrema tolkningar av Profetens lära, gagnas inte av de grundlösa anklagelser om "islamofobi" som riktas mot dem som vill skilja islam från dess avart, den militanta islamismen. Dess främsta offer är nämligen muslimerna själva.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons