Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jackie Jakubowski: Med humorn som integrationsmedel

Annons

I en artikel om amerikansk humor för några år sedan uppskattade tidskriften Time att fram till 1980-talet var cirka 80 procent av alla professionella komiker i landet judar (medan de utgjorde bara tre procent av USA:s befolkning). Oftast kom de ursprungligen från det fattigaste skiktet inom sin grupp och denna klasstillhörighet kännetecknade också de irländska och senare de afro-amerikanska komikerna. De fick hävda sig i det konkurrensinriktade samhället trots sin fattigdom, maktlöshet och låga klasstatus. De var inte sociala ”insiders” i samhället, men inte heller riktiga ”outsiders”. Just denna position gav dem möjligheten att både driva med de vita anglosaxiska protestantiska ”infödingarna” och göra narr av sin invandrade föräldrageneration.

Deras humor berättade samtidigt något om deras svårigheter att integreras i det amerikanska samhället. De skulle inte bara anpassa sig till en kultur som radikalt skilde sig från deras egen i det gamla Europa – de ville vara fria och jämställda men samtidigt bevara sin kulturella särart. Sådant kan vara mycket kreativt.

Judisk humor är synnerligen verbal. Den lutar sig mot den studie- och argumentationstradition som kännetecknar judendomen. Det är också ur dess teologiska syn – som uppmuntrar till ifrågasättande av alla auktoriteter, inklusive Gud – som den judiska humorn hämtar sina två specifika drag: respektlöshet inför makten och självironi.

De judiska komikerna var från början en förmedlande länk mellan de judiska invandrarna och den amerikanska kulturen. Inflytandet var ömsesidigt – en ny amerikansk-judisk identitet skapades, samtidigt som den amerikanska kulturen starkt påverkades av den judiska.

Dagens judiska komiker i USA är tredje och fjärde generationens amerikaner. Medan bröderna Marx generation strävade efter en balansgång mellan att finna sin plats i majoritetssamhället och samtidigt bejaka sitt etniska ursprung, och medan Woody Allens generation var helt och hållet upptagen av ambivalensen angående sin identitet, har vår tids Seinfeld-karaktärer helt funnit sig till rätta i det amerikanska. Deras budskap är i stället pluralism, bejakande av olikheter, individualism och motstånd mot en påtvingad grupptillhörighet.

Detta är ett förhållningssätt hämtat ur den judiska erfarenheten, men är lika allmängiltigt för alla andra grupper i det moderna samhället – också i Sverige.

Vi behöver fler självironiska och kaxiga komiker med invandrarbakgrund, som Özz Nujen och Zinat Pirzadeh, i stället för politiskt korrekta integrationsexperter och överspända minoritetsföreträdare.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons