Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag hamnade mellan stolarna

Annons

Jag är en av dem i systemlandet Sverige som hamnat mellan stolarna, mellan arbetsförmedlingen, försäkringskassan och sjukvården här i Västerås.

Jag drabbades av utmattningssyndrom i januari 2005 och gick sjukskriven helt och delvis i omgångar under vintern och våren på mitt dåvarande arbete, som var en visstidsanställning. Självklart är ingen arbetsgivare intresserad av att ha sjukskriven personal, i synnerhet inte visstidsanställd sådan. Jag blev arbetslös den 1 juli.

Responsen från sjukvårdens sida på detta faktum chockade mig. Blir jag arbetslös under pågående sjukskrivning kan jag inte längre vara sjukskriven utan ska stå till hela arbetsmarknadens förfogande. Och som för att understryka detta faktum kompletterades det med ett iskallt: "Skulle du få ett nytt jobb och 'gå in i väggen' igen så får vi ta det då."

Jag var ju ännu inte återställd från min föregående vägg!

Trots upprepade kontakter med min dåvarande familjeläkare (jag hade inte mindre än fem olika läkare under det första halvåret i detta ärende på Önsta vårdcentral) kvarstod faktumet. Oavsett vilka symtom jag fortfarande sade mig lida av, i form av koncentrations- och minnessvårigheter, en förlamande trötthet, bristande uthållighet, ljudöverkänslighet, tinnitus och yrsel ansågs jag i det skicket alltså stå till arbetsmarknadens förfogande. Det var och är en helt hopplös situation.

Beskedet är fortfarande detsamma från sjukvården, trots att jag bytt familjeläkare och vårdcentral och trots att jag haft ett antal återfall. Jag har blivit apatisk och bara sovit mig igenom dagarna.

Förvisso har jag även blivit bättre på flera sätt, men jag känner mig högst osäker på min arbetsförmåga, av förståeliga skäl kanske?

I andra änden står så arbetsförmedlingen, som tidigt insåg att mig gick det ju inte att skicka ut på arbetsmarknaden. En yrkesvägledare tog över mitt fall från min ordinarie handläggare och jag fick flera samtal med en arbetspsykolog. Nyttiga samtal, men i sak har lite förändrats.

Jag kan i dag inte arbeta heltid på grund av mina kvarstående symtom och risk för återfall. Jag frågar således om möjligheter att få någon form av arbetsrehabilitering eller arbetsträning och får till svar att detta endast kan ordnas inom ramen för samverkan mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan, det så kallade projekt Samanda. Men för att få komma dit måste jag först vara sjukskriven. Ett moment 22 i klassisk Kafka-anda.

Till ovanstående kan tilläggas att vårdapparaten inom Västmanlands landsting har framstått som särdeles resursfattig och därmed också okunnig när det gäller symtom som mina. Redan vid första kontakten med läkare, i januari 2005, bad jag att få komma till någon form av kognitivt orienterad terapeut. Eftersom min ekonomiska situation inte var den bästa var en privat kontakt utesluten. Resultatet blev en remiss till psykiatriska mottagningen, som snabbt konstaterade att jag inte tillhörde psykiatrins målgrupp, men också att det inte fanns några andra alternativ att tillgå inom Västerås. Det enda man kunde förmedla var information om en självhjälpsgrupp. Jag nappade i brist på annat och deltar fortfarande.

Är det så här som det ska fungera? Hur mycket onödigt lidande tror ni att en sådan här hantering, eller snarare bristande hantering, åstadkommer? Det här bidrar till att kostnaderna för ohälsotalen skjuter i höjden.

När kan befolkningen i Västerås med omnejd räkna med att en rehabiliteringsorganisation återfinns under ett och samma tak för den som fått stressrelaterade symtom?

Avslutningvis vill jag berätta att denna insändare har tagit mig ungefär ett halvår att orka formulera. I dag, efter ungefär två återfallsdygn som till stor del tillbringats i sängen, är jag åter på väg upp. Jag hittade orken och orden för att skriva ned den.

Sådan ser min vardag ut i dag.

Mikael Gustafsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons