Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Ågren: Demokratin kan vara överskattad

Utveckla demokratin - annars dör den

Annons

Är demokratin med partival överskattad?

Mot bakgrund av den sista tidens stora politiska händelser har den senaste demokratiutredningen från 2016 granskats. Det är en diger läsning som inte lätt tillägnas någon som har begränsad kunskap om samhällsfrågor. Granskningen var främst inriktad på delen som behandlar de politiska partierna, antaget att partiernas hälsa i stort avspeglar demokratins hälsa.

Per Ragnar och Lars Knapasjö skrev en debattartikel i SvD för tre år sedan där de påtalar att bara 2,6 procent av befolkningen är politiskt engagerad och uppskattningsvis är ungefär minst hälften passiva medlemmar, det vill säga de ställer inte upp till nomineringar. Linjärt betyder det att vi 2046 inte har några medlemmar i politiska partier och därmed inga partier heller.

Detta förhållande belyser utredningen, men finner i sin sammanfattande analys att medlemsutvecklingen i partierna inte längre är negativ och därför kan föreställningen om en partikris avskrivas. Anser därmed utredningen att det finns en tillräcklig förankring hos medborgarna med nuvarande antal partimedlemmar?

Vidare diskuterar man resultaten från mätningar av medborgarnas förtroende för de politiska partierna (SOM mätningar), som på senare tid har tenderat att öka. En tolkning är att medborgarna har fått en ökad acceptans för politikens professionalisering.

Min alternativa tolkning är att det ökade förtroendet är ett resultat av alla avregleringar som möjliggjort att en del av oss kan tillgodose vissa behov genom att välja leverantör. Med denna metod har vi blivit mindre beroende av det politikerna erbjuder genom offentliga monopol och därmed mindre missnöjda med partierna.

Bakgrunden till valfriheten är dels en följd av liberalismens framtåg, men också en följd av en uppfattning om ineffektiva offentliga monopol. Hur denna metod ska tillämpas för påverkan och effektivisering inom t.ex. rättsväsendet är oklart.

En aspekt av de utökade valmöjligheterna som sällan diskuteras är konflikten mellan att välja och solidaritet. De två politiska alternativen som nu erbjuds är i princip avregleringar med valfrihet och utan solidaritet eller offentliga monopol utan möjligheter till påverkan. Är denna situation en absolut nödvändighet? Jag menar att det är ett utfall av ideologiska låsningar och bristande fantasi hos de etablerade partierna.

I utredningen finns rekommendationen att ett utvecklingsarbete bör ske inom de politiska partierna i syfte att stärka deras roll i demokratin. Partierna kan behöva utveckla sitt rekryteringsarbete liksom den interna demokratin. Jag ställer mig tveksam till vilka incitament som finns inom partierna för att åstadkomma detta utvecklingsarbete.

Partierna är ju begränsat beroende av medlemmar för sin finansiering, och ju färre medlemmar ju större möjligheter att genomföra sina egna idéer. En intressant del av samma kapitel handlar om idéutvecklingen som sker alltmer utanför partierna under inflytande av PR-byråer, konsulter och opinionsinstitut.

Ett förhållande som kan anses gälla generellt inom västvärlden. Hur väl dessa aktörer lyckats förankra sin politiska agenda behöver man inte fundera över, se bara på Brexit och det senaste valet av president i USA.

Vid en sökning på ordet populism i utredningens 616 sidor blir det en träff, då i sammanhanget som ett hot vid direktval. Det blir svårt att hävda att demokratiutredningen i någon större utsträckning beaktat och analyserat konsekvenserna av denna megatrend inom dagens politik.

Demokratiforskaren Claudia Chwalisz´s har i en rapport The populist signal påpekat att demokratiska innovationer är en nödvändighet för att motverka populismens utbredning. Idéer till demokratiska innovationer för ökad folklig förankring är enligt undertecknad att låta patienter utvärdera sjukvården och brottsoffer utvärdera rättsväsendet.

En demokrati utan bred förankring blir ett lätt byte för tidens vindar. Gör därför om demokratiutredningen eller demokratin dör. Den kanske ändå är överskattad. Jan Ågren

Läs mer: Är demokratin under press?

Ledare: Respekt för motståndare grund för demokrati

Ledare: I en demokrati får även extremisten stå på gatan

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons