Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan-Erik Westman: Vad händer med Fullerö?

Fideikommissen (att äldste sonen ärver allt, syskonen ingenting) är en kvarleva från adelns storhetstid några hundra år tillbaka i tiden.

Annons

 Den har avskaffats i hela Europa för länge sedan, men i vårt land först 1963. Ett tiotal gods har ändå lyckats få förlängt en generation av regeringen.

Ett av dessa var Carl Johan Cronstedts på Fullerö. Hur föråldrade orättvisor lever kvar i systemet har Björn af Kleen nyligen beskrivit i boken Jorden de ärvde. Där nämns Fullerö, men tyvärr inte dagens verklighet. Frågan är om inte Cronstedt nu med sina beryktade arrendekrav ger fideikommiss-systemet så dåligt rykte att det blir den definitiva dödsstöten.

Men försämringarna inom hans förvaltning har pågått länge – området är inte längre så roligt att vistas i eller visa för besökare. Till exempel är skogen mellan slottet och sommarstugorna antingen kalhuggen eller vanskött, strövområden är igenvuxna, den förr så berömda fruktträdgården vanvårdad, alla botaniska naturminnen förfallna.

För tio år sedan fanns det fortfarande stigar här och var, men nu är det nästan omöjligt att ta sig fram. En relativt ny förbränningsanläggning förpestar tidvis luften och dess rök är kanske till och med hälsofarlig. Jord och skog är utarrenderade och sköts av andra, snart också djuren, sägs det.

Läsare av tidskriften Gods och gårdar kan dock konstatera att det verkar finnas stora resurser för att renovera den egna bostadsflygeln till det gamla träslottet. All energi tycks numera gå ut på att ständigt klämma åt sommarstugeägarna med konstiga bestämmelser och allt högre arrenden – och att friköpa går inte, enligt fideikommissarien.

Som VLT rapporterat om flera gånger satte han i höst nytt svenskt rekord med sitt yrkande på 90 000 kronor i årsarrende för en strandtomt och 60 000 för en landtomt. Den genomsnittliga arrendeavgiften i Västerås med omnejd är annars knappt 17 000 kronor – beräknat på 47 jämförliga arrenden.

Nej, markägaren – eller snarare markförvaltaren – verkar ha missförstått sin roll. Delvis har de myndigheter som givit honom förtroendet att förvalta godset en skuld till detta: fideikommissnämnden och dåvarande socialdemokratiska regeringen. Cronstedt är i själva verket mycket gynnad av det allmänna för sin uppgift att bevara vissa kultur-värden. Han behövde inte betala arvsskatt eller förmögenhetsskatt, och fastighetsskatten är mycket låg. Godset ses som ”arbetande kapital” och är därmed skattebefriat.

Cronstedt är alltså det allmännas tjänare. Men själv ser han sig tydligen som en feodalherre från forna tider. Han sätter upp jakttorn några hundra meter från sommarstugorna och sedan knallas det friskt i buskarna. Inga varningar anser han nödvändiga. Livsfarligt! Är detta ”kulturvård”?

Som brorson till förre greven fick Carl Johan Cronstedt fideikommisset förlängt – mot sin föregångares och dennes hustrus vilja i testamentet.

Har fideikommissnämnden besökt Fullerö för att se hur syftet med fideikommissen efterlevs?

Hur ser Västerås kommun och Länsstyrelsen på utvecklingen?

Vem bevakar ”det allmännas intresse” för det som Länsstyrelsen på 1970-talet kallade en kulturhistorisk miljö av riksintresse?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons