Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

JIHAD I KAMP MOT TÖRSTEN

Annons

Den hetaste delen av den arabiska öknen heter Nejd, ¿Där vattnet rinner ner i sanden¿. Beduinstammar har alltid levt där, i ständig konkurrens om de fåtaliga oasernas vatten.

En av oaserna hette el-Diriya och hövding var Mohammed al-Saud. År 1743 dök det upp en predikare som hette Abdul Wahab och var en renlevnadsman, ett slags arabisk Laestadius eller Schartau.

Tillsammans med Mohammed al-Saud började han omvända andra stammar till sin puritanska Korantolkning, wahhabismen, och det lyckades så väl att de slöt fred med varandra. Den strid som skapade detta fredligt fungerande ekosystem bland oaserna var en jihad och till dess åminnelse skapades Saudiarabiens flagga: Mot bakgrund av islams gröna färg avtecknas trosbekännelsen till Allah ovanför ett svärd.

Ja, jihad betyder krig men det är skillnad på krig för att skapa ett ekosystem och för att, som man i väst ofta tror, försöka erövra världen, hur nu det skulle gå till. På 700-talet kom dock en arabisk här så långt som till Poitiers och visst slogs man: Ätten Saud besegrades av ottomanerna men wahhabiterna började sedan sprida sin lära med hjälp av Ikhwan, Bröderna, den kärntrupp som till slut ledde till att Abd-el Aziz al Saud 1902 erövrade Riyadh från hashemiterna.

Saudiarabien kom därmed att bygga på två pelare, ätten Saud och wahhabiterna, religiösa extremister som förtrycker kvinnor och tillämpar hudd-straffen, piskning, stympning och halshuggning.

När man i väst plötsligt fick klart för sig att det under den arabiska ökensanden fanns mer olja än vatten blev Roosevelt så intresserad att han lät ordna en träff med kung Abd-el Aziz al Saud ombord på det amerikanska krigsfartyget Quincy. I gengäld för oljekoncessionen åtog Roosevelt sig att vid behov försvara Abd-el Aziz mot fiender. Wahhabiterna blev ursinniga men gav med sig förutsatt att amerikanarna inneslöts i en isolerad enklav intill oljestaden Dhahran.

Wahhabismen blev ökänd inte bara i västvärlden ¿ som fått för sig att det är den ¿riktiga¿ islam ¿ utan även i andra arabländer. 1924 avskaffade Kemal Atatürk det ottomanska kalifatet och islam började moderniseras, utom i Saudi.

Både det sekulariserade Irak och det shiitiska Iran sågs som fiender av saudierna under de åtta långa krigsår USA stödde Saddam. När denne anföll Kuwait såg sig saudierna tvungna att åberopa Quincy-avtalet och släppa in amerikanarna, men för att medge detta krävde wahhabiterna ännu större kontroll över landets moral och sharialagar.

Wahhabismen stärktes alltså genom att USA fick baser på helig mark, och innan de tvangs flytta dem till Qatar dök Usama bin Ladin upp i Riyadh efter att ha bott fyra år i Sudan under skydd av menings- och trosfränden Hassan al-Turabi. Dessförinnan hade hans anhängare slagits mot ryssarna i Afghanistan under den tid USA stödde talibanerna. Nu erbjöd han försvarsminister Sultan att ställa upp sitt folk längs gränsen till Irak, men Sultan var skeptisk och Usama begav sig då till Afghanistan för att där börja sin kamp mot det kungahus som släppt in inkräktarna.

Vad han strävar efter är det klassiska arabiska systemet med en kalif, Guds representant, som statschef och ett råd, shura, som styr landet. Det är en bra bit från vår typ av demokrati men folkliga frihetssträvanden har djupa rötter i islams värld: Egyptens Muslimska brödraskap bildades 1926 och Turkiets kvinnor fick rösträtt 1930, före Frankrike, Italien, Spanien och Schweiz.

Världen har som bekant krympt tack vare TV och elektronik så att folk i u-länder fått klart för sig hur vi i väst lever och hur de själva har det. Patricier och plebejer, kejsare och kulis, tsarer och livegna, kolonialherrar och slavar har alltid stått mot varandra. Robespierre, Lenin, Mao och Lumumba hade sina tillhyggen, araberna den asymmetriska krigföring som vi kallar terrorism och ofta förväxlar med islam.

Wahhabiterna sitter kvar i Riyadh, huvudstad i den autokrati som bekämpas av terrorister som i avsaknad av bombplan och tanks får nöja sig med fattigmans vapen, självmordsbombare.

Det är ingen vacker syn men kanske begriplig: Saddams sista åtgärd var ju att frige Iraks fångar och ståthållare Bremers första var att avskeda dess poliser. Allvarligast är dock, tror jag, att webben gjort det möjligt att rekrytera, uppvigla och utbilda extremister utan att vanliga bloggare här hemma ens märker det.

Bengt Rösiö

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons