Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jonas Ek: En regering för kapitalister

Aldrig har väl en nytillträdd regering efter ett maktskifte i högkonjunktur varit så impopulär?

Annons

Det finns en djupt rotad känsla och ett engagemang för rättvisa och solidaritet hos svenskarna som genast stämplat Alliansregeringen som en regering för de redan väl besuttna. När sedan regeringsalliansen börjar bedriva politik utifrån opinionsmätningarna går det än mer snett. Det finns inte mycket av fördelningspolitisk profil i alliansregeringens senaste förslag till budget.

Det är ingen "jobbudget" heller. Det är inte några skatter på arbete som sänks.

Idag är det inte bara en omfördelning av pengar från sjukskrivna och arbetslösa till de med högt värderade hus, förmögenheter och arbete. Överbudspolitiken inom den borgerliga alliansen är ett spel med samhällsekonomin som riskerar att urholka inkomsterna hos dem som står utanför arbetsmarknaden och dem som lönearbetar.

Riskerna med politiken är naturligtvis som störst bland dem som står utanför arbetsmarknaden på grund av sjukskrivning eller arbetslöshet men även för de som lönearbetar utan att ha stora fasta tillgångar. Sänkta ersättningar för sjuka och arbetslösa blir ännu mindre värda.

De efterlängtade och nödvändiga löneökningar som förhandlas fram av arbetsmarknadens parter kan komma att ätas upp av ökad inflation - vi kan inte konsumera lika mycket som tidigare för våra sänkta ersättningar och höjda löner. Ökat inflationstryck ger ökade ränteutgifter - ökade ränteutgifter ger högre kostnader för familjer inom LO-kollektivet. Räntehöjningar i storleken 1procent ökar ränteutgifterna på ett miljonlån med cirka 1000 kronor i månaden.

Det kan inte understrykas nog - det finns ingen rättvis fördelningsprofil i Alliansregeringens politik! Det är heller ingen politik för arbete och ökad välfärd. Ökad välfärd mäts inte i skattesänkningar, ökad välfärd mäts istället i hur mycket vi gemensamt kan göra för våra skattepengar. Ökad välfärd mäts också i hur vi behandlar samhällets sämst bemedlade.

Sedan dag 1 i alliansregeringens historia har vi istället sett hur just de sämst bemedlade har fått springa gatlopp mellan alliansregeringens ministrar. Under socialdemokraternas regeringsinnehav har en faktisk välfärdsökning skett. Det är svårt att se välfärdstillväxten utan att gå in i verksamheterna och studera välfärdsarbetet i detalj.

Om vi frågar dem som arbetar inom offentlig sektor kan de intyga att det har skett en välfärdsökning: fler behandlingar utförs inom sjukvården, fler åkommor kan botas, fler personer kan komma i åtnjutande av behandling (framför allt andelen äldre personer), fler personer fick mer för sina pengar (så kallade reallöneökningar), listan går att göra mycket lång.

Inkomst av arbete är en sak - kapitalinkomster en annan. Alliansen förfördelar kapitalinkomster framför inkomster av arbete. Det är ingen arbetarregering som agerar så, det är en kapitalistregering. För varje dag som går närmar vi oss valet 2010 - ett val jag ser fram emot.

JONAS EK

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons