Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Junilistans Moment 22

Annons

Knappt hinner de till Bryssel förrän Junilistan hamnar i tvivelaktigt sällskap. Partiet riskerar att samverka med rasister, nationalister och högerextremister.

Det är naturligtvis inte självvalt. Men i partigruppen Oberoende och demokrati som Junilistan nu tillhör ingår italienska Lega Nord där tidigare främlingsfientlighet och antisemitism regelmässigt förts fram.

Junilistans ledare Nils Lundgren förklarar det med att alternativet varit värre. Att Lega Nord i stället lierat sig med franska Nationella fronten och belgiska Vlaams Blok. Ett samlat högerextremistiskt block skulle kunnat föra fram motståndet mot EU:s konstitution, den viktigaste frågan för Oberoende och demokrati, som gemensam ståndpunkt.

Det ligger en del i analysen. Säkert är att Junilistan länge motsatte sig inkorporeringen. Nils Lundgren betonar att om Lega Nord gör rasistiska och främlingsfientliga utspel åker de ur Oberoende och demokrati. Annars lämnar vi partigruppen, säger han.

Vi får väl se. Men den här incidenten visar vilka svårigheter som väntar. Det nyvalda Europaparlamentet har 729 ledamöter från 25 länder som representerar över 450 miljoner invånare. Junilistans tre politiker representerar fjorton procent av de 35 procent svenskar som röstade i förra månadens val.

Nils Lundgren hävdar, liksom andra EU-skeptiker i parlamentet, att maktlösheten inte spelar någon roll. Vi ska ta hem frågorna för att bygga upp opinionen. Om den vet vad som pågår kan den påverkas. Så heter det.

Men Junilistans väljare är redan övertygade om att EU är för stort, byråkratiskt och odemokratiskt. Den uppfattningen delar de med en stor majoritet svenskar. Junilistan kan svårligen dra till sig särskilt många fler röster de närmaste fem åren enbart genom att utpeka EU:s alla tillkortakommanden.

I längden räknas bara resultat. Det är mycket svårt att föreställa sig att en kunnig och konstruktiv person som Nils Lundgren skulle förfalla till simpel obstruktionspolitik. Vill han vända EU:s utveckling i önskad riktning måste det ske i allians med andra politiker, utanför den egna partigruppen.

EU-parlamentet tenderar att slipa ned ideologiska motsättningar och göra pragmatiker av de strängt renläriga. Få ser i längden en mening med att köra sitt eget race. Nästan ingenting blir utfört. Samverkan, däremot, lönar sig. Svenska ledamöter med bittra erfarenheter från riksdagen njuter av de många uppgörelserna över partigränserna.

Här har vi Junilistans Moment 22. Antingen håller de fast vid sitt oberoende och sin lilla partigrupp men får ingenting gjort - och riskerar att väljarna tröttnar. Eller också samverkar de med andra men ger då upp sina ideal - och riskerar att väljarna tröttnar.

Det sistnämna alternativet verkar troligast. Junilistans ledande politiker är präglade av en kultur där man hittar minsta gemensamma nämnare och sedan går till beslut. I Bryssel passar den som hand i handske. För svenska väljare kan den bli svårare att förklara.

MATS WIKLUND

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons