Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kartan talar emot ny polisregion

Annons
Uttryckning krävs. Hur snabbt kan polisen komma i den nya Region Mitt? Foto: Scanoix/TT

Vi har nu nåtts av nyheten att Carin Götblad skall bli regionpolismästare i det som kallas Region Mitt. En region som inte är så mycket ”mitt” utan mer som ett utdraget gummiband med stora avstånd och i många delar utan naturliga kopplingar.

Nu är det inte Götblads fel att Arboga och Gnarp finns i samma område. Det är mer ett olyckligt kartritande från Rikspolisstyrelsen sedan många år. Det kommer dock att bli Götblads ansvar att se till att Arboga och Gnarp får lika förutsättningar att ha polisiär närvaro.

I regionen kommer att finnas tre större städer, Västerås, Gävle och Uppsala där man är van vid att det finns polisiära resurser som räcker till vardagen och för det mer oväntade.

I den utredning som ligger till grund för den nu beslutade polisorganisationen var det en tydlig inriktning att organisationen skulle byggas underifrån för att få en närvarande polis i hela landet.

Jag och många med mig kommer att följa uppbyggnaden av Region Mitt. Klassiskt misstag är att bygga uppifrån och ned i stället för att se till att det finns en stark grund att stå på.

För att lyckas med det bygget krävs att det blir goda villkor för de poliser och civilanställda som skall se till att det finns en närvarande polis i alla tre länen.

I en tidigare diskussion om löner hävdade Carin Götblad att Stockholmspoliserna behövde högre löner för att de levde och verkade i Stockholm. Trycker en polis på larmknappen i Stockholms city vimlar det snart av blåljus, gör en polis samma sak i Arboga eller Gnarp lär det ta sina modiga minuter, helst under en timme, innan hjälp kommer. Att göra Region Mitt till en attraktiv arbetsgivare är en av de stora utmaningarna.

Skall vi få en lokalt förankrad polis krävs ett medvetet arbete tillsammans med kommunerna, där polisen blir en naturlig del av samhället och inte bara en funktion som kommer när olyckan varit framme eller brott har begåtts.

Vi behöver en polis som får möjlighet att bygga relationer med alla delar av vårt samhälle och inte bara verka repressivt.

En av vinsterna med att bilda en större enhet är att kunna kraftsamla och att bli uthållig. Utmaningen blir att se till att utredningsresurser och specialenheter inte blir koncentrerade till de större städerna eller enbart till Uppsala.

Att polisanställda skall kunna ha ett familjeliv där möjligheten finns att kunna hämta och lämna sina barn på förskolan, där möjligheten finns att delta i sina barns aktiviteter, både i skolan och på fritiden och där möjligheten finns att ha ett liv utanför polisen är en utmaning som inte får underskattas. Det behöver finnas en trygghet, en vetskap om att inte bli skickad hur som helst inom regionen.

Var man har sin hemvist är viktigt för många och det skall inte underskattas.

I en så stor omorganisation kommer det, åtminstone teoretiskt, bli en del chefer ”över”. Den nya polismyndigheten behöver vara rädd om dessa människor, de har klivit fram och tagit ett ansvar för att polismyndigheten skall klara uppdraget med att skydda, hjälpa och ställa till rätta.

För att en omorganisation av den här kalibern skall lyckas behövs det att första och andra linjens chefer känner att de har en trygghet för att de i sin tur skall lyckas ge trygghet åt personalen.

De högre cheferna kommer i en svår sits där de inte längre kommer att ha det ansvar och de befogenheter de är vana med. Här är det viktigt att de motiveras att driva arbetet med den nya organisationen och kanske ännu viktigare, att motivera de som inte längre kommer att vara med och driva verksamheten. Deras kompetens får inte kastas bort.

Ny organisation, nya möjligheter, kasta inte bort denna chans.

Roy Cederbäck KD-politiker och tjänstledig polis

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons