Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kenth Möller: Hög tid för polisen att infria löftet om ställda bilar

Annons
Låt stå. Att kunna lämna polisbilen och under väl genomtänkta och planlagda former fotpatrullera bland allmänheten, bör därför ses som det optimala för varje polis, skriver Kenth Möller. foto: tony persson

VLT:s huvudredaktör Elisabeth Bäck har i sin senaste lördagskrönika under rubriken Ställ bilen, polisen, förmedlat den allra bästa av komplimanger och erkännanden. Jag blev nästan rörd till tårar när hon genom att göra sig till tolk för en bred allmänhet och handlarna, efter min drygt två års bortavaro, fortfarande saknar mig som patrullerande polis. Tack, jag saknar er också, måste jag erkänna!

De sista två åren av min 38 åriga polisgärning inom polisen i Västmanland, var jag ansvarig för säkerhets- och kontaktverksamhet i Västerås City, Hälla, Erikslund och Stenby köpcentra.

Den polisiära fotpatrulleringen skapar självfallet närhet och trygghet, och många situationer av förståelse. Ibland naturligtvis utsatthet, men framförallt möjlighet till dialog och kommunikation, och en möjlighet att kunna ikläda sig rollen som en god lyssnare.

Att kunna lämna polisbilen och under väl genomtänkta och planlagda former fotpatrullera bland allmänheten, bör därför ses som det optimala för varje polis. Först då kommer han eller hennes myndighetsutövning att präglas av ett medborgarperspektiv, där enskilda människors behov och intressen kommer att vara styrande.

Faktiskt tror jag att de flesta poliser i lite mogen ålder, håller med mig i detta resone-mang. Säkert är tvivlen starkare hos de yngre och nyexaminerade kring just effekterna av att visa upp sig gående på stan. Invändningarna bottnar säkert då i det spektakulära och spännande, att färdas under blåljusens fartvirvlar.

Vad är då orsakerna till att polisen inte ställer bilen?

När jag började som polis i slutet av 1960-talet så var det under de första, kanske tio åren, helt naturligt att mer eller mindre, slussas in i polisyrket genom att möta all-mänheten gående. Så hade det alltid varit, och jag blev en del i den polisiära traditionen. Ute på gatorna, formades man som polis. På gott och på ont naturligtvis!

Tiderna och förutsättningarna förändras, och vi med dem. Den här fotpatrullerande inledningen på sin karriär, har inte våra nuvarande polisaspiranter, utan de slussas direkt ut i polisverksamheten genom myndighetens bilar. Vill det sig riktigt illa, så styrs deras minutoperativa verksamhet av kollegor som utövar en chefsroll trots att de endast har något enstaka års tjänst bakom sig. Mycket tveksamt ur rättssäkerhetssynpunkt!

Om alla sedan av bekvämlighetsskäl, kanske orkeslöshet, egen fri vilja, verksamhets- skäl eller rädsla att möta allmänheten, enbart kör omkring på gator, cykelbanor, parker i sina polisbilar, är inte helt lätt att veta. Det kanske är en kombination av allt detta. Status- och karriärmässigt är det närmast en katastrof att fotpatrullera. Man är då knappast med i matchen, för att uttrycka sig i klarspråk.

Lägg därtill att den nuvarande lokala polisorganisationen kanske inte helt ”satt” sig efter den senaste omorganisationen.

När vi dessutom har en länspolismästare som skyller de uteblivna poliserna på bemanningsproblem i Fagersta och Sala och ett resurskrävande Power Meet, så matas vi därmed olyckligtvis också med undanflykter och dåliga förklaringar av låg sanningshalt.

Enligt min uppfattning; har fotpatrullering, av olika anledningar, inte haft någon fram-trädande plats på Västeråspolisens dagordning de senaste åren.

Då som nu, handlar det egentligen inte om bemanningsproblem, och stora polisiära insatser, utan mera om en oförmåga hos polisledningen att inför personalen hävda medborgarperspektivet, samt att förmedla och tydliggöra denna polisiära inriktning ner till de chefer som har planeringsansvar och det minutoperativa ansvaret.

Att länspolismästaren Lars Hallberg, till sin egen förtjusning, går en vända själv i centrum, kan väl vara bra och lite populistiskt, men jag skulle i rådande situation hellre se att han i stället lade den tiden och den energin på att samla behöriga personalgrupper, och talar om vad ledningen förväntar sig, vad gäller fotpatrullering på stan framöver.

Som sagt, jag efterlyser en mycket större tydlighet hos ledningen i det här avseendet. Och en noggrann uppföljning, där vi som allmänhet kommer att utgör viktiga sanningsvittnen. Efter alla tidigare löften torde det nu vara hög tid att ställa bilarna, om Västmanland någonsin skall bli Sveriges bästa polismyndighet, som någon företrädare lär ha myntat.

Kenth Möller

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons