Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kjell Eriksson: Politiker har plundrat pensionsfonder

Pensionsfonderna skall tillförsäkra pensionärerna trygga och stabila pensioner. Ägarinflytandet är svagt och styrelserna oengagerade eller okunniga.

Annons

Giriga kapitalförvaltare har därför kunnat plocka till sig miljoner i personliga bonusar, samtidigt som politiker dränerat fonderna på hundratals miljarder. 

Sverige inrättade som föregångsland redan 1748 världens äldsta tjänstepension. Ett försörjningsstöd åt gamla, orkeslösa sjömän samt omkomna sjömäns änkor och oförsörjda barn, obligatoriskt finansierat av skeppsredarna och ombordanställda sjömän. Regeringen avskaffade i tysthet detta historiskt och socialt unika pensionssystem 1989. De enorma belopp som fonderats ”överfördes” till RFV. Det fåtal sjömän som fick vetskap om avvecklingen, fick efter nådig ansökan och styrkt med kvitto, sin del återbetalad. Vart de övrigas pengar tog vägen är okänt. 

På 1950-talet övertog den statliga försäkringskassan de många olika frivilliga änke- och pupillkassorna (pupill lat. barn, elev), och de omfattande reservfonderna ”överfördes” mot de frivilliga spararnas arga protester till staten. 

1986 var statsfinanserna i dåligt skick. Regeringen konfiskerade därför 17 miljarder av SPP:s och andra kollektiva tjänste- eller privata pensionsförsäkringars reservfonder – den så kallade väskryckarskatten. Regeringen lovade att det handlade om en engångsskatt, men den döptes året därpå om till ”avkastningsskatt på penninginstituten”. Fondernas avkastning belades med 20 procents permanent skatt!

Enligt försäkringsvillkor och bolagsordning för SPP, skall pensionerna i Industrins tjänstepensionssystem, ITP, följa det officiella basbeloppet. I början av 1990-talet förhindrade Ingemar Mundebo med sin utslagsröst som ordförande i SPP en regelmässig höjning av pensionerna. Mona Sahlin hade lyckats genomdriva ett allmänt lönestopp i riksdagen, och Mundebo ville inte vara sämre! 

Inte heller AP-fonderna vars syfte är att skapa stabilitet i det allmänna pensionssystemet undgick politikernas fingrar. 1980 ändrades reglerna för basbeloppet innebärande att ATP-pensionerna i dag är reducerade med tio procent. Vidare belastade man AP-fonderna med nya, kostnadskrävande reformer. Föräldrapenning gjordes pensionsgrundande liksom arbetsskadelivränta och ersättning för vård av sjukt barn. 

Med pensionsfondernas pengar kunde regeringen frisera arbetslöshetsstatistiken. Även de som på egen begäran slutade sina anställningar, kunde från drygt 58 års ålder uppbära full arbetslöshetskassa fram till de fyllde 60 år och därefter automatiskt få förtidspension. Detta fiffel med arbetslöshetsstatistiken medförde enorma kostnader för AP-fonderna. 

1988 belastades även lönedelar över 7,5 basbelopp med premieavgift, utan att ge någon pensionsförmån. Premieintäkterna tillföll statsbudgeten!

Riksdagens majoritet ville i slutet av 1990-talet ansluta Sverige till EMU, men vi klarade då inte kraven för inträde. Göran Persson ville då överföra 300-350 miljarder kronor från AP-fonderna till statsbudgeten. Till Riksgäldskontoret ”överfördes” från fonderna åren 1999-2001, med den ovan nämnda överdebiteringen av löner över 7,5 basbelopp, sammanlagt 250 miljarder! 

Avtappningen skulle fortsätta med 96 miljarder år 2005, trots att väljarna i folkomröstning sagt nej till EMU. Riksförsäkringsverket varnade för att de redan åderlåtna fonderna inte skulle kunna balansera ens en ringa nedgång i konjunkturen utan sänkning av pensionerna. 

Varningen var befogad. AP-fonderna har förutom tillgreppet av de 250 miljarderna drabbats av värdeminskning av 225 miljarder enbart under 2008, och fonderna klarar inte att behålla nuvarande pensioner. De sänks nästa år med tre procent, följt av ytterligare sänkningar flera år framöver. 

LO-kollektivets pensionskassa AMF har tvingats att ”återta” 8 procent av de försäkrades pengar. AMF: s mångmiljonbeströdda ledning och rikligt arvoderade styrelse har förlorat miljarder av AMF:s pensionskapital, och deras pensionärer får därför sina tilläggspensioner rejält sänkta. 

Tjänstemännens kollektiva pensioner, tidigare SPP, förvaltas nu av Alecta. År 2000 ansåg styrelsen att man hade en onödigt god konsolidering, varför man från december 2000 beslöt betala tillbaka 65 miljarder till de anslutna arbetsgivarna. Pensionärerna fick inte någon del i den ”utdelningen”. Nu återstår att se om också dessa tjänstepensioner kommer att påverkas negativt av den ensidiga utdelningen. 

I Kina plockar man allt efter återväxt levande ankor på deras skyddande fjäderdräkt. I Sverige plockar den ekonomiska och politiska eliten på samma grymma och oetiska sätt av pensionärerna deras skyddande pensionsfonder, medan de själva sitter väl skyddade med oantastliga pensioner betalda av skattebetalarna direkt ur budgeten. 

Kjell Eriksson

före detta industriledare, Hemsjö

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons