Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kjell Strandberg: Utan näringsliv blir det varken tillväxt eller välfärd

Annons
Packar snart ihop. Designtorget öppnade i november 2007 i Västerås men är redan på väg härifrån. foto: jonas Bilberg

Någon måste sätta ned foten och få ett stopp sysselsättningshysterin som pågår i sam-hället. De flesta kommuner och statliga myndigheter fortsätter att på olika sätt satsa enorma resurser på att hålla folk sysselsatta.

Ett av de senare exemplen är satsningen på förmedling av jobb som aldrig finns, eller ens kommer att finnas. Det må heta jobbcoacher hos Arbetsförmedlingen, eller en syrgastub med namnet You för leverans av syrgas till ungdom, sanktionerat både ekonomiskt och mentalt av Västerås kommun och arbetsmarknadsverket. Eller varför inte det påhittiga namnet 1 000 jobb , trots att det saknas tusentals jobb i Västerås.

Dessa åtgärder är ett direkt underkännande till Arbetsförmedlingen, som är satt just till att matcha och förmedla de jobb som marknaden har att erbjuda, mellan arbetssökande och arbetsgivare. När Arbetsförmedlingen verkligen behövs och sätts på prov så klarar den tydligen inte sin uppgift.

Till allt detta kommer de oräkneliga antal med ekonomiska felsatsningar och prioriteringar från kommun, landsting och länsstyrelse, några exempel i Västerås är; Teknikbyn (en lokal ankdamm utan både styrning, visioner och resultat), Kvinntätt (en kvinnoorganisation som leker idé- och affärshus för ett ökat kvinnligt företagande), flygplatsen (utan flyglinjer för näringslivet), Kokpunkten (ett grytprojekt utan behov).

Gemensamt för ovan nämnda exempel är att de helt eller delvis understöds ekonomiskt av allmänna skattemedel. Vidare fortsätter kommunen att marknadsföra och drömma om Västerås som centrum för handeln i Mälardalen (som redan nu börjar flytta från staden, senast Silvan, PC City, K-Rauta och Designtorget). Varför lämnar de Västerås?

Alla dessa ”ankdamm- och syrgastänk” är enbart kortsiktiga och livsuppehållande åtgärder, som nu snart är framme vid en ohållbar och oöverstiglig tröskel som är svår att råda bot mot. Jag trodde i min enfald att både insikten om vad som verkligen är den huvudsakliga kärnan/motorn för att skapa och tillföra reella jobb skulle vara något högre av den politiska ledningen.

En bra start är att skilja på sysselsättning och jobb!

w Sysselsättning är för mig som i gamla kommuniststater, att hålla folket lugna genom att förse dem med bröd och skådespel.

w Jobb är för mig betald, behövd och efterfrågad av en arbetsgivare och då behövs inga konstlade medel.

En annan viktig del i mitt resonemang är att noggrant kartlägga vilka grupper i samhället det är som har bäst förutsättningar att skapa jobb eller vara direkt delaktig i denna process, och att sedan fokusera på dessa.

Jag skall ge några exempel på grupper som jag garanterar inte är bland dem som skapar de reella, hållbara och långsiktiga jobben, fast de kanske gärna vill tro och hävda det: politiker, tjänstemän i offentliga myndig-heter och organisationer, bemanningsföretag och sysselsättningsförmedlare.

Att en del handelsföretag ger upp och flyttar från Västerås är kanske inte det allvar-ligaste, men när man därtill tvingas konstatera den totala avsaknaden i tillkomsten av visionära entreprenörer som har potential att verka utanför ”ankdammen”, ja då blir framtiden mörk.

Jag vill också varna för en framtida flykt från kommunen av de mycket få visionära entreprenörer som trots allt finns kvar: Det är lätt att förlora dessa men mycket svårt att få tillbaka dem. Kvar blir då ”ankdammen” med alla dess ankor med sitt ”ankdammstänk”, som i sin jakt på föda inom detta begränsade område tvingas att äta på varandra för att överleva, med andra ord en utveckling mot vad jag kallar ”tillväxtkannibalism”.

Jag har haft förmånen att verka i länder med betydligt större grundproblem än Sverige och rimligen då även stora problem med att skapa jobb. Men till min stora förvåning har man i dessa länder löst det på ett pragmatiskt och vägvinnande sätt och trots att många problem kvarstår, så menar jag att dessa länder passerat Sverige i många avseenden.

Det är hög tid för förändring – annars inget näringsliv och utan näringsliv ingen tillväxt och utan tillväxt ingen välfärd

Kjell Strandberg

global tillväxtentreprenör

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons