Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klargörande påminnelse om Mellanösternkonfliktens orsaker

Annons

Irans president har nyligen förklarat att Israel måste raderas från världens karta. Han förtydligade ytterligare sin världsbild en tid senare när han förnekade Förintelsen under andra världskriget. Hans uttalanden fördömdes av EU, FN:s säkerhetsråd, Ryssland och Kina (dock inte av arabländerna). Många har kopplat hans utspel till den pågående diskussionen om Irans kärnenergiprogram och hotet med kärnvapen i händerna på den iranska regimen.

Den typen av tongångar, då ett FN:s medlemsland kräver att ett annat förintas, är uppseendeväckande eftersom hotet uttalas så öppet och utan omskrivningar av en statschef. Men innehållet i president Mahmoud Ahmadinejads uttalande är knappast en sensationell nyhet i Mellanöstern.

I själva verket är det just den typen av retorik som i decennier dominerat den interna debatten, propagandan, undervisningen och den religiösa förkunnelsen i den arabiska och muslimska världen. Organisationer som Hizbollah i Libanon och Hamas i Palestina har Israels utplånande i sina officiella program. PLO:s stadgar har sedan de skrevs 1968 innehållit samma krav.

Det är också den typen av budskap som dominerar Mellanösterns massmedier. I "underhållningsserier" som sänds av arabiska tevestationer utmålas Israel som en cancersvulst och dess medborgare (samt judar i andra länder) som mänsklighetens och islams fiender. Är det någon som inbillar sig att tv- produktioner som "avslöjar" judarnas blodtörstighet och deras planer på världsherravälde, liksom de arabiska utgåvorna av "Sions vises protokoll" och Hitlers Mein Kampf är ett sätt att propagera för Israels återlämnande av Golanhöjderna, kritisera bosättningspolitiken eller argumentera för en palestinsk stat på Västbanken och i Gaza? (De som vill se ett smakprov på hur dessa budskap gestaltas kan på internetadressen http://memri.org/video hitta videoklipp från den syriska teveserien "Al Shahat", som de senaste tre åren visats i arabisk teve, senast i oktober av en jordansk satellitkanal.)

Den typen av hatpropaganda kan endast ha sin förklaring i det faktum att stora delar av den arabiska och muslimska världen inte givit upp slutmålet att förgöra den judiska staten.

Samtidigt som Israel avvecklade sina bosättningar och efter nästa 40 år avslutade sin ockupation av Gazaremsan deklarerade Hamas företrädare Mahmoud Zahar: "Varken befrielsen av Gazaremsan eller av Västbanken, eller till och med av Jerusalem, är tillräckligt för oss. Hamas kommer att fortsätta sin väpnade kamp tills hela vårt land är befriat. Vi erkänner inte staten Israel och dess rätt att behålla även en kvadratcentimeter av Palestina".

Och i Radio al-Aqsa hälsades utrymningen av Gaza med följande: "Vänta på oss i Jaffa, Haifa, Tel Aviv - det är ingen skillnad på Jaffa och Gaza, mellan Galileen och Hebron ?"

Det är denna oförsonliga inställning som i decennier omöjliggjort en fredsuppgörelse mellan Israel och palestinierna (samt övriga arabstater). Till och med mitt under den pågående fredsprocessen på 1990-talet lärde sig barnen i de palestinska skolorna att Israel var ett förkastligt kolonialprojekt dömt att förgöras och att judarna var islams värsta fiender.

Medan Arafat "förhandlade om fred" med Ehud Barak var de palestinska tidningarna fyllda av antisemitiska angrepp och delegitimering av Israel, och den palestinska statstelevisionen sände varje fredag mosképredikningar med budskapet om "jihad" mot den judiska staten.

Förnekandet av Israels existensrätt i palestinska skolböcker och de antisemitiska utfallen i de arabiska massmedierna och moskéerna (till exempel predikan av Ibrahim Mudayri, som sändes i den palestinska televisionen den 13 maj i år, där denne religiöse ledare för den palestinska myndigheten i Gaza förklarade att judarna är ett aids-virus som drabbar mänskligheten, att det är Guds vilja att de förintas och att Israel måste utplånas) visar att drömmen om att staten Israel en dag försvinner från Mellanösterns karta alltjämt är djupt rotad i den delen av världen.

President Ahmadinejads uttalande var en klargörande påminnelse om detta.

Jackie Jakubowski

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons