Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsult i avfallsbranschen: Återvinningsstationen otidsenlig

Under det tidiga 1990-talet ägde i Sverige inrättandet av en homogen, nationell infrastruktur för återvinning av konsumentförpackningar rum.

Annons

Man etablerade stationära obemannade faciliteter, för insamling av plast, metall, glas, tidningar och kartong. Även om samtliga europeiska länder på ett eller annat sätt under denna period närmat sig frågan om återvinning, så är Sverige idag det enda land som har en dylik ordning, enligt vad som närmast skulle kunna kallas "den generella återvinningspolitiken".

Återvinningsstationerna har varit en långt ifrån problemfri företeelse. Ibland förvandlas de till vanprydande avfallsupplag, vilket väckt mycket ont blod hos allmänheten och även vållat långdragna diskussioner om ansvarsfördelning. Systemet har också ifrågasatts ur ett materialhanteringsperspektiv, vilket bland annat kom till utryck då regeringen för ett år sedan efterlyste ett insamlingssätt som i ökad grad tog fasta på materialströmmar. Detta har nu konkretiseras i en rapport från Naturvårdsverket som publicerades förra veckan.

Den problematik som i grunden adresseras är för det första att förpackningar uppträder inom ramen för restavfall och därmed undgår återvinning. Enligt gjorda uppskattningar gäller det 10-40 procent av det totala tonnaget beroende av förpackningstyp.

För det andra är det vid återvinningsstationerna erhållna materialet bemängt med störmaterial, och exempelvis består metallfraktionen endast till 77 procent av metallförpackningar och plastfraktionen endast till 68 procent av plastförpackningar. Detta är en känd problematik som man fått vidkännas exempelvis i Belgien, därman tidigt kapitulerade inför detta faktum och uteslöt möjligheten av insamling av plast, metall och dryckeskartong via denna sorts faciliteter.

I den syntes av så kallade livscykelanalyser framhålls bland annat vid upprepade tillfällen vikten av att transporter med personbil i samband med återvinning bör minimeras, vilket får tas för ytterligare en indikation för den fastighetsnära insamlingen. Återvinningsstationen är ett bra sätt att garantera en rikstäckande insamling, men i längden ett primitivt och delvis otidsenligt insamlingssätt. I länder som Tyskland, Belgien, Norge och Österrike är det numera till stor del endast glas som samlas in på återvinningsstationer.

Den fastighetsnära insamlingen i Sverige befinner sig i ett tämligen tidigt utvecklingsstadium, men i de fall denna likväl har kommit till stånd har den givit ett gott genomslag i de insamlade mängderna. Det ska också erinras att trots de höga insamlingsnivåerna för förpackningar i Sverige, så blir hushållen likväl i slutändan sittande med tämligen

stora mängder restavfall (245 kilo per person enligt Avfall Sverige). Enligt inofficiella uppskattningar är denna nivå visserligen högre per person i Frankrike (334 kilo), Storbritannien (288 kilo), Danmark (255 kilo) och Schweiz (253 kilo), men samtidigt lägre i Holland (229 kilo), Norge (211 kilo), Tyskland (184 kilo), Österrike (170 kilo) och Belgien (124 kilo).

I åtminstone tre av dessa fall (Österrike, Tyskland och Belgien) har den fastighetsnära insamlingen kommit längre än i Sverige och det är förmodligen inte heller någon slump att Belgien har realiserat den lägsta nivån för restavfall, då redan 20 procent av de belgiska kommunerna infört fastighetsnära insamling även för glas.

Sammanfattningsvis skulle en mera generell fastighetsnära insamling ge de fyra fördelarna:

1. Ett renare och därmed mera högkvalitativt material.

2. Minskad transportvolym med personbil.

3. Ökade insamlingsnivåer.

4. Minskad nedskräpningsproblematik vid insamlingsfaciliteter.

I kombination med en breddning av målmaterialspektrum för metall- och plastfraktionerna enligt den modell som skisseras

i Naturvårdsverkets rapport skulle detta sannolikt vara det säkraste sättet att komma så nära det teoretiska återvinningsmaximum som det talas om. Om detta lämpligast sker genom flerfärgade påsar, uppdelade kärl för olika material, saminsamling av lättfraktioner enligt tyskt/belgiskt/österrikiskt snitt

eller något annat koncept, må vara en fråga för ett senare skede i systemevolutionen.

Staffan Nyberg

Camelot Consulting

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons