Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnohuset: Mäns våld mot kvinnor - vems problem är det?

Nyligen har VLT haft en uppmärksammad, diskuterad och debatterad artikelserie om mäns våld mot kvinnor.

Annons

Bland annat har våldsdömda män intervjuats, polisens arbete har skildrats och de lyckade behandlingsmetoderna IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme) från Storbritannien och ATV (Alternativ till våld) från Norge har beskrivits. Dock har vi förundrats över den blandade kvaliteten i artikelserien.

Det första som vi slås av är representationen av de män som kom till tals i VLT. Det är sjukpensionär, snickare, lagerarbetare, konstnärlig arbetare, diversearbetare, motorbyggare och lastbilschaufför. Vi saknar läkaren, åklagaren, mäklaren, vd:n, polisen och de andra herrarna. Var är rösterna från de män som åtalats och fällts från de högre samhällsklasserna? Återigen framställs mäns våld mot kvinnor, om än i en dold agenda, som ett klassproblem. Detta trots att bland annat kriminalinspektören Per Wiklert betonar att han kommer i kontakt med män från alla samhällsklasser i arbete med att utreda kvinnofridsbrott.

Vi har också förundrats över hur våldet framställs. I intervjuerna framgår att det berott på högt alkoholintag eller att kvinnan varit elak och provocerande. Vi hade önskat att VLT tagit sig tid att problematisera våldet. All forskning och alla erfarenheter i arbetet med våldsutsatta kvinnor visar att det sällan handlar om spontant våld i samband med högt alkoholintag. Tvärtom är våldet systematiskt och följer en ökande våldsspiral och blir med tiden ett normalt inslag i vardagen för såväl kvinnan som barnen. VLT:s redaktionschef Mårten Enberg skriver den 27 januari att "det bästa rådet vi kan ge våra döttrar är att aldrig ta våld. Möter din dotter en man som slår henne en gång, så slår han igen. Gå din väg". Även domarna som VLT presenterat utdrag från pekar på beskrivningar av nedbrytande våld mot kvinnan som "anses ha utgjort led i en upprepad kränkning av NN:s integritet och allvarligt skadat hennes självkänsla". Full kontroll av kvinnans förehavanden och isolering från vänner och släktingar föregår oftast första slaget och försvårar kvinnans handlingsutrymme.

Ett tredje problem saknas i artikelserien som handlar om en mer djupgående analys av det så kallade manlighetsprojektet. Vad innebär det att som liten pojke växa upp och bli man i en värld där män i så många sammanhang, både fiktivt och i verkligheten, är våldsamma? Frilansjournalisten Stephan Mendel-Enk beskriver i boken Med uppenbar känsla för stil manlighetsprojektet som uppbyggd på en särskild logik; behärskning, lojalitet, hierarki, stenhård uppdelning mellan offentligt/privat, svaghetsförakt och så vidare. Han menar att våldet i samhället är intimt förbundet med den bild av manlighet som formar pojkar och att det är verkningslöst att skylla mäns våld mot kvinnor på sjuka män, outbildade män, kvinnans provokationer eller alkoholrelaterade problem. "Alla försök till generaliserande utsagor om vem som begår flest brott faller platta till marken i jämförelse med den enorma andel som gruppen män bidrar med.

100 procent av de 113 personer som 2002 dömdes för våldtäkt var män. Samma gemensamma nämnare som 93 procent av de som samma år dömdes för mord, 97 procent av de som dömdes för rån och drygt 99 procent av de som sammanlagt dömdes för sexualbrott."

Socialstyrelsens rapport Kostnader för våld mot kvinnor visar att våld mot kvinnor i nära relationer kostar samhället runt 3,3 miljarder kronor varje år. Lägger man därtill andra brott som män/pojkar i mycket stor majoritet, i förhållande till kvinnor/flickor begår, såsom brott mot trafikbrottslagen, brott mot narkotikastrafflagen, mot allmänheten, mot staten så är det svindlande summor vi talar om och som vi alla, inte minst kvinnor, tvingas vara med och bekosta.

Vi som arbetar på jourerna och möter våldsutsatta kvinnor och barn, vi som sitter och bevittnar rättegångar och lyssnar på männens förklaringar till kvinnofridsbrotten, vi menar att vill man ta ett rejält tag i debatten och arbetet med mäns våld mot kvinnor på allvar får vi inte längre väja för att även sätta manlighetsprojektet i fokus och problematisera detta. Så länge vi väljer generaliserande och vedertagna förklaringar om mäns våld mot kvinnor kommer våldet att fortgå och det verkliga problemet att osynliggöras.

Vårt råd till våra döttrar är: Gå så fort du känner dig det minsta kontrollerad, misstänkliggjord och kritiserad för din klädsel, dina vänner och din person!

Ane-Marit Moe

Marja Antonsson

Föreningen Kvinnohuset Västerås

VLT svarar:

VLT förvanskade inte verkligheten utan beskrev de domar som vi tittade på år 2006-2007. De yrken de dömda männen hade, de hade de. Det fanns en läkare med bland domarna men han vägrade att låta sig intervjuas. Likaså fanns det i de domar VLT granskade ofta alkohol med i bilden. Vi refererade alltså precis det vi sagt oss göra; granska domar och se vad de innehöll samt att intervjua männen om varför de slagit.

I VLT:s artiklar framkom tydligt vid flera tillfällen just det som ni beskriver; kontrollbehov, ett stegrat våld mot kvinnan och så vidare. Bland annat intervjuades rättspsykiatrikern Eva Stadler som ju precis svarade på frågan varför män slår och vilka varningssignaler och tecken det finns.

Visst kan VLT säkert skriva mer om det ni kallar för "manlighetsprojektet". Denna gång var det dock inte fokus för vår granskning.

Elisabeth Bäck

ansvarig utgivare VLT

Ane-Marit Moe

Marja Antonsson

Föreningen Kvinnohuset Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons