Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lagman: Minskat antal nämndemän spar pengar

Medierna fylls då och då med uppgifter om nämndemän, vilka gör att förtroendet för domstolarna och dess viktiga dömande verksamhet naggas i kanten.

Annons
Lekmän ger insyn. Om behovet av insyn är den enda kvarvarande viktiga uppgiften för nämndemännen behöver vi då använda dem i så stor omfattning som sker i dag? undrar Per Kjellsson.

Nu senast rör det uppgifter om nämndemän som själva dömts för brott. I många fall, där det inte rör sig om bagatellartade förseelser, finns möjligheten att stänga av eller entlediga nämndemannen från uppdraget. Det är självklart att en person som dömts för brott, som inte är mindre allvarliga, inte ska döma över andra. Det finns nog ingen som ifrågasätter det.

Det tråkiga är enligt min mening att uppgifter av nu angivet slag enkelspårigt leder till en diskussion kring nämndemännens medverkan över huvud taget.

Nämndemän i dömande verksamhet har funnits i Sverige sedan tidig medeltid. Nämndemannamedverkan brukar sägas vara en omistlig del av det svenska rättsväsendet. Men det får inte stanna där. Vilka är argumenten för att det fortfarande ska finnas lekmannamedverkan i svenska domstolar?

I modern tid finns enligt mitt sätt att se det endast ett skäl; allmänhetens insyn i den dömande verksamheten. Medierna fyller naturligtvis behovet av insyn i en mycket stor omfattning. Men medierna har ingen insyn i det som sker bakom stängda dörrar, vid till exempel överläggning till dom. Där utgör nämndemännen en garanti för att allt sker på ett korrekt sätt och utan hänsynstagande till ovidkommande omständigheter.

Om behovet av insyn är den enda kvarvarande viktiga uppgiften för nämndemännen, vilket jag hävdar, uppkommer nästa fråga; behöver vi använda nämndemän i så stor omfattning som sker i dag? Hanteringen av nämndemän utgör en mycket omfattande administrativ börda för många inom domstolen. Nämndemän ska kallas till rättegångar, de ska avbokas när rättegångar ställs in, de ska ersättas med kort varsel när sjukdom eller annat hinder uppkommer, de ska ersättas för förlorad arbetsinkomst, resor med mera. Till allt detta kommer nog snart en löpande skyldighet göra kontroller i belastningsregistret.

Vid en avvägning mellan nyttan med nämndemännen och kostnader för administrationen kan jag tycka att det finns skäl att begränsa nämndemännens medverkan till framför allt de allvarligare brottmålen. Insynsintresset skulle inte menligt påverkas.

Om man dessutom reducerar antalet nämndemän i rättegången till två sparar man ytterligare resurser. Som jag ser det får man med en sådan lösning både äta kakan och ha den kvar! Dessutom frigörs mycket pengar som kan göra bättre nytta än att administrera nämndemän.

En helt annan fråga som lagstiftaren måste angripa är sättet att utse nämndemännen. Även denna fråga är central för förtroendet för domstolarna. Egentligen tycker jag det är principiellt tveksamt att politiska partier ska få nominera ledamöter i domstolen. Och det blir direkt motbjudande när partier med extrema åsikter i frågor som rör grundläggande fri- och rättigheter, som lyckats få representation i kommunfullmäktige, ska få utse nämndemän. Även denna fråga, som stötts och blötts i så många år, måste få en tillfredsställande och slutlig lösning.

Jag har här bara nämnt ett par frågor som påkallar en förändring. Det finns en hel del att arbeta med för den utredning som regeringen förhoppningsvis snart utser.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons