Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läkaren måste få tid att trösta, lyssna och bota

Annons

Äntligen har det åter börjat röra sig i vårddebatten efter den uppståndelse som bröt ut efter Maciej Zarembas artikelserie om den svenska sjukvården i DN förra året. Då var det förutom ”vanliga” människor förtvivlade och arga läkare som hördes. Nu har även politiker vaknat.

Stefan Löfven, socialdemokraternas ledare, knöt vänsternäven i en debattartikel i DN (15.11.2013) och röt att ”välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter” och att ”avprofessionaliseringen måste stoppas”. Han tystades – förhoppningsvis tillfälligt – av två ekonomer som försvarade den modell som sedan ett drygt tjugotal år styr bland annat sjukvården i vårt land.

I vårt län har de folk-partistiska landstingsledamöterna Helena Hagberg och Göran Nilsson i flera debattartiklar i VLT kraftfullt och sakligt argumenterat för en bättre framtid för vården. De fick stöd av några förtvivlade läkar-röster. Jag hoppas de även får stöd av övriga landstingspolitiker.

En gång i en grå forntid utbildade jag mig till läkare. I andra länder än vårt fick (och får fortfarande) de nya läkarna avlägga en ”läkared” som handlade om förhållandet läkare – patient. Så gjorde man inte (och gör inte heller i dag) i vårt land.

För att ha något att hålla mig till fick jag hitta på en ”ed” själv och skakade liv i några visdomsord som läkekonstens fader Hippokrates myntat: ”Läkarens uppgift är att lyssna, trösta och om möjligt bota”.

Jag bar med mig dessa ord fram genom livet och hade nytta av dem, inte minst under mina år inom den öppna sjukvården som provinsialläkare.

Även om läkarens arbete i dag är mycket annorlunda än det var för mig för mer än ett halvsekel sedan – nuförtiden lutar man sig mot och litar mycket mer på provtagningar av alla slag än vad som var möjligt då – så är detta att lyssna och att trösta även i dag nödvändigt för att kunna bota eller hjälpa patienten att orka fortsätta leva med sin sjukdom. Allt går ju inte heller i dag att bota!

Denna tid tar man ifrån läkarna som i stället ska syssla med en mängd dumheter (läs Zarembas utmärkta bok ”Patientens pris” där finns ett myller av exempel) som på sikt förbarnsligar eller med ett finare ord avprofessionaliserar dem. En del står ut i den ”nya” rollen, andra lämnar yrket. Och patienterna far illa!

I decennier har klagorop hörts att det är för få läkare i den öppna vården. Inget har gjorts för att göra yrket attraktivt.

I dag arbetar i stället politiker och administratörer aktivt för motsatsen. Ändå vet alla att en väl fungerande och lätt tillgänglig sjukvård nära människorna, det vill säga den breda basen i vårdpyramiden, är ett villkor för att hela vården ska fungera.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons