Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstingspolitiker - medborgarnas företrädare eller förmyndare?

Annons

De grundläggande värderingarna när det gäller sjukvården är gemensam för samtliga politiska partier. I riksdagen råder full enighet om målen: en god sjukvård på lika villkor, given efter behov och gemensamt finansierad och vidare att landstingen skall organisera vården så att alla invånare kan välja en egen läkare i primärvården.

Så står det skrivet i Hälso- och sjukvårdslagen. Sedan kan det tyckas vara en bra ordning att landstingspolitikernas insikter om de lokala förhållandena och kännedom om befolkningens behov styr den lokala sjukvården.

Är det kanske på rationella grunder som riksdagens beslut i sjukvårdsfrågor överprövas av de lokala politikerna till befolkningens fromma? Nej, snarare är det systemet med lokala partipolitiska landstingsval i sig skapar motsättningar. Det som man är överens om i riksdagen måste formuleras om i partipolitiska termer för att varje parti skall kunna ställa upp med sin lokala profil. Man skapar partipolitisk splittring i sjukvårdsfrågor för att försvara sin existens som landstingspolitiker och för att ge sken av meningsfullhet i valrörelsen.

Därför kan folkpartistiska idéer i riksdagen duga för en socialdemokratisk landstingspolitiker och tvärtom - bara borgare och socialister intar skilda ståndpunkter. Ett borgerligt förslag ena året kan bli ett socialdemokratiskt nästa år. Den aktuella vårdgarantin - ursprungligen ett borgerligt förslag - är ett sådant exempel. Förre socialministern Lars Engqvists (s) försök att med en "nationell handlingsplan" återinföra folkpartiets husläkarreform är ett annat.

Glenn Anderssons olika inlägg i VLT om privatiseringens faror är en god illustration till hur det går till att skapa falska motsättningar. Som exempel på misslyckad "högerpolitik" väljer Glenn Andersson Årjäng i Värmland, där borgeliga politiker överlåtit en vårdcentral till det multinationella bolaget Carema, med följd att alla fyra läkare på denna välfungerande mottagning slutade och dyra stafettläkare kom i deras ställe. Han ensam tycks ha glömt att det s-landsting han själv styr har gjort samma sak, bara i mycket större skala! Resultatet är välkänt - sämre för patienterna och dyrare för skattebetalarna.

Glenn Andersson förefaller även ur ideologisk synpunkt ha gått vilse. Han kallar enskilda entreprenörer som arbetar under personligt ansvar med ett offentligt uppdrag för "privata" utan att göra skillnad mot vårdbolag och helt privat plånboksstyrd vård.

I andra europeiska länder såsom Norge, Danmark, England och Holland är det en självklarhet för alla socialdemokrater att det nationella sjukvårdssystemet är uppbyggt av små entreprenörer i primärvården. Den borgeliga alliansen i landstinget Västmanland tycks vara inne på en liknande linje med en form av ackreditering av familjeläkare för att enkelt frångå alla nackdelar med upphandling. Genomförandet av denna idé skulle kunna bli den nystart och den vitamininjektion, som familjeläkarverksamheten så väl behöver. Det skulle sätta fart på nyrekryteringen av läkare, för att säkerställa att alla västmanlänningar får en reell möjlighet att välja en personlig läkare.

Familjeläkarsystemet i Västmanland byggdes upp i början på 90-talet. En socialdemokratisk landstingspolitisk framsynthet, en folkpartistisk husläkarreform och några driftiga seriösa entreprenörer utgjorde förutsättningarna. Den västmanländska primärvården har länge varit Sveriges bästa. Kontinuitet, god kvalitet och låga kostnader har kännetecknat vården. Ryggraden i primärvården utgjordes av de entreprenörer som drev hälften av familjeläkarmottagningarna.

Befolkningen var mycket nöjd med att ha en egen familjeläkare. Mycket av detta har i onödan raserats av nuvarande landstingsledningen med socialdemokrater och vänsterpartister.

Om sådana s-politiker som Solveig Berglund, Sune Israelsson och Stig-Erik Westmark med förmåga till dialog, pragmatism och klokskap fortfarande hade suttit vid rodret så hade haveriet i primärvården inte inträffat. Jag tror att dessa politiker med förmåga att sätta befolkningens intresse framför partitaktik, själva skulle ha kunnat lägga fram förslaget med ackreditering, presenterat som en väl genomtänkt s-ideologi, för att ge invånarna makten över sitt eget val av personlig läkare.

Jonas Sjögreen

Familjeläkarsystemet i Västmanland byggdes upp i början på 90-talet. En socialdemokratisk landstingspolitisk framsynthet, en folkpartistisk husläkarreform och några driftiga seriösa entreprenörer utgjorde förutsättningarna. Mycket av detta har i onödan raserats av nuvarande landstingsledningen med socialdemokrater och vänsterpartister, skriver Jonas Sjögreen, familjeläkare i Västerås.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons