Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lärare: Vår utbildning är lika mycket värd

Sedan kan regeringen komma och påstå att lärarna ska få mer befogenheter och tro att det ska åtgärda problem. Det vore att försöka ta bort "symptomen" istället för att bota "sjukdomen", att ge sockerpiller istället för riktig medicin. Om ett barn är sjukt går man till en pediatriker, inte till gynekologen eller till en kirurg.

Annons

Ett barn blir till, föds, tar sina första stapplande steg i livet, lär sig sina första ord, lär sig olika smaker, lär sig att umgås med andra, lär sig att tänka logiskt, lär sig att skriva, läsa, räkna, tänka kritiskt, dra slutsatser och så vidare. Om något av dessa viktiga steg i livet slarvas bort (genom till exempel att inte ha utbildad/kompetent personal) så får barnet sämre förutsättningar för nästa viktiga steg i sin utveckling och sitt lärande. Så långt är vi nog alla överens.

Om alla dessa delar är lika viktiga för att ett barns utveckling ska kunna fullföljas och få de allra bästa förutsättningarna för ett bra liv: hur kan det då vara möjligt att regeringen, genom att gå med i Bolognaprocessen, påstår att de som tar hand om barnens utveckling har en utbildning som är olika värda? Om jag är förskollärare, fritidspedagog eller lärare för de yngre åren eller yrkeslärare, anses jag vara sämre utbildad än mina kolleger som undervisar i de äldre åren inom grundskolan samt gymnasiet (ur Bolognaprocessen: förskollärare, fritidspedagoger och lärare mot de yngre åren samt yrkeslärare får en utbildning på grundnivå och tillåts då inte att forska inom sitt område, medan lärare mot de äldre åren inom grundskolan samt gymnasielärare får en utbildning på avancerad nivå och tillåts då forska inom

sina områden).

Den eller de som lär våra barn de grunder de ska ha att stå på för resten av livet är lika viktiga som någon annan lärare inom det svenska skolsystemet.

Det fackförbund som jag är medlem i,

Lärarförbundet, står för en syn där alla lärare är lika mycket värda oavsett ålder på dem de undervisar. Med undervisning menas från det att ett barn kommer in i förskolan vid runt ett års ålder. Hur många gånger har vi lärare inte hört följande fras från förskollärarna: "det såg vi redan hos oss" när vi har suttit i åldersintegrerat arbete under en studiedag?

Om resurser fattas i förskolan/de yngre åren så blir det ännu svårare för oss som undervisar i de äldre åren att åtgärda de problem som har uppstått. Dagligen ser vi resultatet av för små resurser i skolan. Om inte lärarna i årskurs 6-9 kan åtgärda det som har blivit snett så hamnar eleven till slut på gymnasiet med för dåliga ämneskunskaper, många gånger på det individuella programmet. Problemet flyttas fram ett steg, men kan inte åtgärdas eftersom de rätta resurserna fattas. Oftast har vi för stora klasser och för få specialpedagoger.

Därför ska lärare möta elever i de åldrar som de har utbildning för. Rätt utbildning och rätt kompetens på rätt plats likväl i skolan som i resten av samhället. För inte låter vi väl en busschaufför flyga ett flygplan?

Eller en rörmokare installera elen i ett hus?

Vilken av de bitar jag beskriver i ett barns utveckling kan man ta bort och ändå ge

barnet en bra start i livet och chansen att bli "en god medborgare" med alla möjligheter till en god utbildning? Varför anses att lärare har olika värde beroende på vilken åldersgrupp de undervisar? Varför ska inte en förskollärare eller lärare för yngre barn ha rätt att forska? Det är ju de som är experterna på yngre barns lärande!

Cyrene Martinsson Waern

Lärarförbundet, Arboga lokalavdelning

4-9-lärare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons