Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lärarvikarie: Anpassa studietid och studieteknik efter individen

Annons
Fler steg. Sätter vi som mål att de flesta elever ska nå grundskole- eller gymnasiekompetens bör ett sådant fastställas med variationer i studietid, studieteknik och metodik, skriver Hans Ljungbeck.foto: scanpix

Skoldebatten präglas av att man glömmer att varje människa är unik. Alla kan inte hoppa 1,80 i höjd eller lära sig sjunga tonrent à capella. Att vår inlärningsförmåga varierar har man trott sig kunna lagstifta bort. Alla som är födda samma år förs samman i skolklasser. Lärare ska inom klassen på samma tid ge alla elever stimulans att helst nå likvärdiga kunskapsmål oberoende av individuella förutsättningar. Detta är omöjligt! En matematiker skulle uttrycka det så här: Produkten av mål, inlärningsförmåga och tid är konstant.

Skolan ska sträva efter utveckling i elevens egen takt. Sätter vi som mål, att de flesta elever ska nå grundskole- eller gymnasiekompetens, bör ett sådant fastställas med variationer i studietid, studieteknik och metodik. Högstadiet kunde exempelvis administrativt erbjudas i 2-, 3- eller 4-åriga varianter eller tillåtas med fria tillval enligt amerikansk eller finsk modell. Är studiemålet fast varierar studietiden. Ett beslut i riksdagen raderar inte bort individuella skillnader i inlärningsförmåga, men denna kan förstås minskas med hjälp av individuellt anpassad stimulans så att fler elever lyckas lära in mer.

Vi måste åter sätta kunskapen i högsätet. Idealet är eleven, som tillbringar sin skoltid på det minst moderna av sätt – nämligen med att arbeta. Att vara socialt kompetent och kunna glida med i grupparbeten är inte bara kraftigt överskattat utan också i för stora doser direkt skadligt. I skolor, där eleverna är gruppdynamiska, kommer det att pratas i stället för att jobbas.

Man kan konstatera att en elev, som har goda praktiska egenskaper men saknar teoretisk kunskap och social begåvning, är i stort behov av särskilda insatser för att inte slås ut i dagens skola. Och varför ska alla sikta på högskolekompetens i sina gymnasiestudier? Många elever offras genom att de i medel antingen får svårt att hänga med eller får anstränga sig för litet. Därför är det orimligt att försöka normera generella krav för en viss ålder.

När jag kom in som vikarie på en skola och bara hade arbetat inom industrin förut, slogs jag av det mått av kaos, bristande disciplin och stora kunskapsluckor, som finns hos eleverna. Om du i en sjua eller åtta tvingas undervisa elever som vankar omkring, talar högt och kontinuerligt med kompisarna, lyssnar på musik eller emellanåt slåss, då går det inte att bedriva en meningsfull undervisning.

Detta accentuerar ett av de stora problemen med skolan i dag – disciplinen. Att det kanske tar fem minuter i början av en lektion, innan det blir ett relativt lugn, och lika mycket före lektionsslut, summerar till många timmar under ett helt läsår. Tendensen till klassrumsanarki måste börja stävjas redan på låg-stadiet om vi vill få ett studiefrämjande klimat i klassrummet. Kunde detta uppnås, skulle sammanhållna klasser vara möjliga men inte annars.

Varför skulle det vara omöjligt att dela upp klassen vid teoretiska moment, när det är helt i sin ordning att göra detta i musik, estetiska ämnen eller idrott? Så snart hjärnaktivitet prioriteras ropas det elitskola. Mycket märkligt!

Vi återkommer till detta med 1,80 i höjd: En gymnastiklärare, som kräver detta av alla sina elever, blir inte gammal på skolan, men i kärnämnena ska alla – oberoende av läs-begåvning – passera ribban. Vilket onödigt lidande i otillräcklighet, brist på självkänsla och tillkortakommande detta medför för en stor skara elever med praktiska färdigheter! Har vi råd med detta?

Man lär så länge man lever. Kompetens-utveckling är viktig under hela livet. En av skolans viktigaste uppgifter är därför lärande i att söka fakta och teknik för egen utveckling och fortbildning i takt med tiden.

Eftersom elevens utveckling är det primära bör studieteknik och studietid anpassas till individen. Det måste vara möjligt att säga detta utan att bli betraktad som reaktionär. Många pedagoger – med överlevnadsambition – vågar inte syna skolans kläder i sömmarna. De är kejserliga!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons