Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Brune: Familjeläkarsystemet i länet måste reformeras

Jonas Sjögreen, familjeläkare i Västmanland ondgör sig i debattartikel i VLT den 11 oktober över TV4:s program "Mindre vård - mera pengar".

Annons

Sjögreen menar att programmet är hårt vinklat och brister i saklighet. Må så vara att det är en vinklad redogörelse det handlar om -man har ju valt ut tre missnöjda patienter som får komma till tals - men hur är det med sakligheten?

En snabbkoll i offentliga register till exempel Bolagsregistret och Öhrlings Price Waterhouse Coopers revisionsrapport "jämförelser familjeläkarmottagningar" mars 2007 visar att den utpekade vårdcentralen Grindberga familjeläkarenhet sedan många år har en helt makalös lönsamhet väl förenlig med tv-programmets siffror.

Den andra vårdcentralen Apalby har en mer ordinär lönsamhet med 165000 kronor i månaden per läkare (två stycken) de senaste fem åren. Det är drygt hälften av Grindberga och tämligen normalt för privata familjeläkare i Västmanland. Det motsvarar ungefär 105000 i månadslön + pension, vilket är bra betalt för hårt arbetande praktiker som ibland jobbar för två.

Det är däremot tveksamt om man just i Apalby arbetar för två. På Apalby görs år 2006 ovanligt få läkarbesök, endast 841 per 1000 patienter och år. Det ger en bottenplacering i landstingets egen statistik, det vill säga nummer 32 av 32 vårdcentraler.

Även hembesök ransonerar man hårt på Apalby - noll besök under 2006! Nummer 32 av 32 igen.

Vad gäller kurator och psykologbesök så kommer man på delad jumboplats; noll sådana besök under 2006.

Sjukgymnastbesöken är också kolossalt få, 152 per 1000 patienter, att jämföra med 460 per 1000 patienter som är snittsiffran hos övriga privata familjeläkare i Västmanland.

Nåväl, någon måste vara sämst, men varför i alla grenar?

Jonas Sjögreen menade i debatten i TV4 att "interkollegial dialog" är rätt medicin för att "upprätthålla etiska regler". Med detta menas att läkare helt vänskapligt ska påpeka brister hos sina kollegor.

Läkare är otroligt försiktiga med att kritisera sina kollegor, till och med när det gäller kollegor som gör allvarliga yrkesfel. Orsakerna till det är många, centralt är just denna "kollegialitet" . Ibland kan det nog avspegla en rädsla/feghet att "lägga sig i", i somliga fall handlar det om ett förlegat skråväsende.

Att mot denna bakgrund föreslå att andra privatpraktiserande allmänläkare skall tilldelas ansvar att be sina mindre arbetsbenägna/ mer ekonomiskt sinnade kollegor skärpa sig är fullständigt orealistiskt. Vem tror att detta fungerar? Ge oss ett enda exempel då en felande familjeläkare låtit sig korrigeras i en "interkollegial dialog"!

Som privatläkare i Västmanland har man utöver sin läkarroll också en roll som näringsidkare med 4miljoner kronor i bruttointäkter per år. Ibland är det uppenbarligen rollen som näringsidkare och inte som familjeläkare som ställs i förgrunden och själva nyckelfrågan blir då, går det att ha ett system som för enskilda läkare ibland innebär så mycket näringsidkande och så lite läkarroll? Mitt svar är nej, det västmanländska familjeläkarsystemet måste reformeras, och framförallt så måste man etablera klara spelregler.

Uppföljning, kvalitetskontroll och (självklart) förlorat avtal för den som inte sköter sig, är de enkla recept som skulle kunna återställa förtroendet och gynna alla seriösa läkarkollegor i Västmanland.

Lars Brune

Legitimerad läkare, vårdentreprenör

Tidigare vd för Carema Primärvård

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons